vad hände egentligen
men det är över nu, tror jag. mamma blir rädd och jag blir som sten. en mur man kastar på med som aldrig går sönder. heller inget som studsar tillbaka. förrän senare, när allt falerar. då kommer ett hagel av sten. så är nog mamma också. men hon samlar på sig allt allt allt. mer som en vulkan. det kan gå en längre tid, så man tror att den lilla lava som funnits där, för länge sen har stelnat och numera börjar förmultna. så PANG, det hinner knappt ryka - lavan bara sprutar ut! då blir jag rädd. i tisdags blev jag rädd.
mamma säger att jag inte försöker, att jag inte vill. inte vill bli frisk. visst fasen vill jag bli frisk, det VILL jag ju. men nej, den där jävla anama viljan, den finns inte kvar, inte nu. jag har gett upp lite. eller kanske fel uttryck att använda sig av. för då tror världen att "Oh no. hon kmr bli spdär sjuk igen. nu får vi ta om allt från början. fanfanfan." men så är det inte. jag upprätthåller det jag lyckats med, vikten. men jag har gett upp att bli helt frisk, få de där normala matvanorna, här. det är för mycket som pressar i livet nu. för mkt som stressar och trycker.
jag slänger mig inte i armarna på australien och förlitar mig på att landet ska omfamna mig och fixa mina problem, det tror jag inte. och jag skjuter inte upp allt, eller jo, lite kanske. jag tror att det blir ett nödvändigt miljöombyte, ingen omstart, men en nytändning. komma bort från allt annat. det liv med problem jag är van vid. inte tvingas känna dessa förväntningar, inte känna att jag måste fixa allt det som står på kö och är trasigt. jag finner ingen ro för 5öre.
men jag tror det kmr bli bra. bättre.
dedde
Listening to the wind of change
12-13
hur blir morgondagen`?
//Deds
space, my friend.
ett försök att kväva,
lindra en skada.
ett plåster på såren,
ett lock över hålet.
det som inte syns,
det finns inte där.
plåstret som vägrar lämna,
en skugga bakom kroppen.
ger mig inte utrymme,
vågar inte lämna min rygg.
måste hoppa av,
slita bort plåstret.
ett steg åt sidan,
knäck taket.
du missar djupet,
när du utgör ett lock.
når inte botten,
när du blockerar dörren.
hur ska jag släppa in dig då?
I've been this way before
I find I spend my rime
Waiting on your call
How can I tell you,
My back's against the wall
ikväll är det utgång, ska bli kul. men jag är så trött i skallen, i kroppen, över allt. imorgon blir det ännu en utgång, himla tjat. jag ska gå och fila ner mina naglar nu. min hals är svullen, yes it is. sitter med is, hoppas det hjälper. låt mig få slippa. nå¨gon gång ibland. imorse var jag glad. men förvirrad. men jag var glad. men beredd på att ryckas bort. som en liten färsting, som satt sig på armen för att hålla sig kvar. lättad över att få vara där. men som ingen gillar, ett värde ingen förstår. egentligen. mosar sönder och slänger iväg.
varför har jag så svårt att vara glad, men så lätt för att le?
scream and shout
mitt liv har ingen rythm, jag vet det. jag vill kunna vara liten igen, när jag kunde ta tag i min mentala soppborste, rengöra skallen och ignorera världen runtomkring. hur mkt jag än ignorerar kan jag inte låta bli att bli påverkad. jag kan inte koncentrera, focusera eller ta mig samman. som att jag sitter i en berg&dalbana, kan inte kliva av. känns som att allt bara går snabbare. ingen hör mina skrik, för dem är på fel plats. min räddsla är i fel rum. ljudet reflekteras i glädje, mina skrik tas som nöje. varför får inte jag kliva av?
Älskade ungen min
För det första, det är inte mig du ska be om ursäkt, det är dig själv du gör illa! Så illa så illa så onödigt oförtjänt illa! Snälla älskade ungen min - jag blir inte arg, jag blir bara så ledsen och det gör så ont i mitt mammahjärta att du har det så svårt och att jag inte kan hjälpa dig! Om jag kunde och det hjälpte skulle jag plocka ner alla himlens stjärnor så att de skulle lysa över dig!
Men för att gå tillbaka till den där "raka puckar-sidan" så tror jag tyvärr att det bara är en sak det handlar om - och jag vet att du tycker att jag inte begriper något - men jag vet att om man ska lyckas, oavsett vad det är, så är det bara är en sak som fungerar! Det är svårt, överdjävligt jobbigt! Men det handlar om att bestämma sig! Bestämma sig för klara sitt mål, oavsett om det är att klara 100 m på en viss tid, men i ditt fall borde det vara att leva det liv du innerst inne vill leva!
Det handlar om att bestämma sig för att ta sig igenom kämpet att komma tillbaka! Gå den jobbiga vägen, ett kliv i taget, en dag i taget. Bestämma sig för om man klarar det själv eller om man behöver hjälp. Och vilken typ av hjälp man behöver i så fall. Du lvill lämna Sveriges mest proffesionella personer då det gäller ätstörningar för att klara ätandet själv.... men du klarar det ju inte..... och det tror jag är för att du inte bestämt dig!!
Dagen som varit kan man inte göra något åt - men den dag som gryr är en ny dag, och den kan man fortfarande påverka! Man kan inte styra allt, men man välja förhållningssätt och försöka göra gott. Göra gott mot sig själv och mot andra.
Man måste bestämma sig för att se det vackra och det som är bra! Att skingra dimman och se att glaset är halvfullt istället för halvtomt!
Bestäm dig för att blir frisk!!! Bestäm dig!!! Och gör en plan med struktur och håll dig till den. Smit inte - kavla upp armarna och ta dig igenom det!!!
Du kan - om du vill!!
Sådant vet en mamma om sina barn, man vet om de kan eller inte. Du kan - älskade ungen min!! Det om något vet jag - bara du vill!!
Så många mammakramar tills du inte orkar ta emot dem längre
here. we. go. again.
pallar. inte. spy.
vilket jag gjort i minst 4h nu. känns som jag spytt hela veckointaget... hatar det här. men ändå kan jag inte vara utan det? jävla skit. ärligt, funderade på att köra fingrarna i halsen, bara skynda på allt, ge upp lite och få upp allt. så det inte skulle finnas ngt kvar, så jag slapp stå där. men jag vill inte dit igen. och tror inte att det skulle bli så himla mkt bättre med tanke på mina långa hårda naglar. fatta sönderrispad hals. så nej. jag stod kvar där och härdade ut. det "gör inget" om det går snabbt. jag är så van att det är hemskt. jag berörs inte så mkt. men när de är såhär länge. när kroppen skriker och huvudet försvinner. sån jävla känsla, när du känner att du ska svimma och istället för att ramla ihop på golvet står du upp, utan huvud. för jag minns aldrig något när det blir sådär, minns inte vad som händer, kommer bara ihåg känslan innan, när jag tror att jag ska svimma.. när kroppen skakar och det bara blir svart. förstår inte hur jag kan stå upp. sen kmr jag tillbaka på ngt sätt.
jag vet inte. men sånthär orkar jag inte med mer. min fina vän från två hus ifrån kom och hjälpte mig. och nu sitter jag bara med en påse is på halsen och vill inte veta av ngt mer. PAUSPAUSPAUS. jag vill ha en paus från det här. men jag har nog tagit min paus i livet. nu får jag uppskatta det hag har och leva med det.
förlåt mamma.
deds
fullrullepålivet.
en ledig dag, ska åka till J:s studio och vara med på 3fotograferingar. hur kul som hellst!!! :D
igår fick jag besök på jobbet av pappa, som köpte en av vinterns populäraste jackor + en mössa till mig, hihi. after work färgade jag min väns hår, satte i lite ljusa slingor. blev fb raped och alla trodde det var jag som blivit blond ..igen. hej och hå vad mobilen fylldes av sms "BLOND?!" "inte igen, dedde" "vadå blond????" "blondblondblond..." haha och jag fattade nada..
iförrgår vare jobb och sen raka vägen till lite middag och förning. tacos stod på bordet, och det gick bra!! =D
mitt blonda hår ;)
nu blire till att byta oooom. fotafotafota :D
//Deds
hoppsan
spökeee...
Visumansökan postad
Ibland önskar jag att jag var ung igen och kunde göra alla sådana där roliga saker. Gå på party och ha sanslöst roligt, vakna pigg som en lärka dagen efter och inte som nu vara trött en hel vecka efter ett riktigt bra party. Att åka jorden runt och inte ha en endaste bankavi som ligger och väntar på att betalas, att framtiden helt enkelt ligger blank och outforskad framför en.
Men när jag tänker på mina fina barn, då vill jag inte alls göra allt det där jag skrev om nyss, för det är faktiskt det bästa som hänt mig, det att ha fått mina två underbara barn. Finns inte ett party, en bankavi som är är mer värt än mina två!
Och jag önskar av hela mitt modershjärta att de får göra allt det där roliga som man kan göra innan bankavierna börjar ramla in, innan karriärvalet kräver sitt....
Så nu åker hon snart, min lilla ... faständå stora....min underbart vackra coola trevliga dotter!
// E
updatee
hemma från jobbet! övningskörde igår och även imorse, värsta kul !
måste lägga på ett kol med teoripluggandet också! gick förbi pappa nu och skulle hämta boken, självklart kmr jag hem utan den..glömde. :P
idol står på tv:n, lillebror i soffan och mamma i tlfn i köket och en annan har precis slurplat te! :D
skorna ja.. svårare skor att beställa kan ju knappast finnas.. vill ju ha dem så gärna :( men nu när man (nääästan) gett upp hoppet om de där, vad tror ni då finns som reklamruta på bloggen? JO SKORNA.
suuuck.. en dag ska jag ha de där !! :D
ps. styrkekramar till morfar <3
ds.
//Deds
Ska jag blogga alldelels själv sen ????
Har mest jobbat och tränat, har inte hunnit med något. Jo, ett gulligt barndop igår, lille söta mini Filip.
Idag var jag så trött, hade lite ont i hälsenan sedan tennisen i somras, så jag bestämde mig för att inte träna utan åkte hem för att vila. Men - vad händer - jo, min kropp tycker det känns mysko... att inte träna! Fantatsiskt - att man redan kan känna så. Att beroendet börjar komma! Det beroendet måste jag ge efter för....
Nu gäller det att inte släppa taget.
Annars är allt bara bra!
Så, nu ska ska jag hjälpa D köpa högklackade skor, hejdå, hinner inte mer....
fotofotofoto
ojojoj, segaste knoppen på jorden känns som en bra beskrivning av bollen på min hals!
varit i studion idag, fick vara med på en underklädesfotografering av en snygg (blivande) brud!!
direkt efter det, raka vägen till ett bröllop strax innan Gustavsberg. Ösregn, men roligt! allt är erfarenhet och jag älskar verkligen det här! får inte nog, så otroligt himla kul!!!
men nu är jag bara så extremt trött och "vi måste göra det här nu, och det här. det här också!!" - meningarna förföljer mig som min dubbla skugga. så ingen rast, ingen ro! igår vare partyparty också! tror jag somnade till 4ggr på tbanan hem nu också..
but that's life! ..and Im gonna feel more of that soon..
ska snart träffa kära L, men ikväll ska jag nog försöka ta det lungt, fast dop imorgon, hinner inte riktigt varva ner..
//Deds
Grym träning
Oj vad jag har tränat!!! 4-5 gånger/vecka....
Jag somnar som en klubbad på kvällarna! Äter bra men inte dietmat. Inget sug efter godis... tjolahopp :-)
Var extremt trött en dag och tänkte på lunchen att jag behöver något uppiggande. Höll då i en Cola Light...men nä, den kändes inte rätt... oavsett kalorier ... den kändes för konstgjord helt enkelt, för artificiell!
Men jag är trött, är aldrig hemma, bara tränar eller går på akvarellkurs eller jobbar! Får ringa alldeles för många gånger hem och be sonen fixa mat själv. Klart han kan det, men det är ju lite mysigt att äta tillsammans också! Saknar det.... att äta middag med båda mina barn, men det kanske kommer så småningom...
Men idag var jag hemma i tid och fixade wok och det kändes bra.
Men nu har maten sjunkit undan så nu ska jag gå iväg och träna... Hörs snart igen!
Just det ja, har bestämt jag ska fylla på med fler PT-timmar....så att jag inte tappar detta!
// E
hard work
correction - kl 00.00 gick jag från jobbet..
ZZZzzz...
haha.. håller på att försöka laga en mobil, fick preciiiiis igång laddningen (laddaren är nästintill obrukbar), så kmr mamma in och ska flytta en lampskärm som ramlat ner. och vips, så är det bara att börja om med mobilen..
suck !
deds
hm
..nej jag ska inte sluta äta. dumt sagt..
men ibland känns det som enda lösningen, även om jag vet att det bara ger motsatt effekt.
jag v et inte vad jag ska skriva för att förklara, kan försöka sen..
idag blir det en extremt lång dag.. 09.30-19.00 + ca2h. så runt 00.00 är jag väl hemma inatt, för att få upp kl 6 morgonen därefter, woho.
igår fick jag sluta lite tidigare eftersom att jag av ngn konstig anledning har stängning varje gång jag jobbar! då passade jag på att övningsköra med pappa, värsta roligt! :D
imorgn skulle jag ha fått sluta vid 17.00 men min chef berövade mig på det och ändrade till 19.15 i mitt schema.. (eftersom att han ville gå vid 17) haha alltså.. :P
jaja ska EGENTLIGEN inteinte klaga, men ibland går det bara inte.. kan bero på gårdagens församling av dryga kunder på jobbet igår, alla riktade in sig på mig också.. haha jäkla grej..
jag ska sluta
jag ska sluta äta,
för då finns inget att spy.
jag ska sluta duscha,
för då slutar mamma bli arg.
vet du vad ångest är?
hallo
lite trött i kolan idag. jobbet igår gick jättesnabbt, hoppas det gäller samma med dagen. :)
ska fota på lördag igen, med fotografen, hihi så kul!! mamma kanske följer med och fikar under tiden :)
måste skynda skynda nu! skriver ikväll!
biljetten är bokad, YESYESYES !!
//Deds