Mycket nu!

Hej och hå, vilken vecka!!
Först vill jag bemöta inlägget från D om duschandet, för det är ju såklart jag som är "någon".
D skrev att hon bara duschade en kort stund, men klockan var närmare två på natten och duschen gick på fullt drag 30 min. Jag kollade faktiskt på klockan. Huset är nattyst, så det hörs när vattnet forsar genom ledningarna.
Trettio minuter är en lång dusch, och eftersom D ofta säger att hon ska duscha då hon ska spy, så tänkte jag att om hon blir störd så kanske det blir lite kortare spyende.
Det är inte alltid så lätt att vara mamma heller, och det går bara inte att strunta i sådant här. Jag försöker, men det är inte så lätt när ens barn inte mår bra. Och då spelar det ingen roll om de är 9, 19 eller 29 år, ens barn är alltid ens barn, och en mamma är alltid en mamma... på gott och ont. En mamma som bara önskar att ens lilla unge ska må bra!! Det är svårt att bara titta på....att inte kunna göra någonting.
När nu D också vill klippa kontakten med ätstörningsenheten så känns det inte alls bra, inte alls. Hon tror jag är sur eller arg, men jag är bara extremt orolig. Jag kan aldrig någonsin bli arg på D för spyendet eftersom det är en sjukdom!

Nåväl, jag själv då! Jag är tillbaka på jobbet sedan en vecka. Aktiviteter under flera kvällar, lite sömn och mycket träning. På onsdagen var jag på SATS och körde ett stenhårt pass som heter Shape, oj, oj, oj.... Torsdag morgon 07.30, en timme med PT, fredag morgon 07.30, en timme PT. Så idag lördag var jag som ett fysiskt vrak! Trött som en .....zoombie.

Förutom detta var jag så glad idag då D tyckte det var så roligt att vara med bröllopsfotografen som hon ju var idag! Jag vill att hon ska ha det så bra, och få göra roliga glädjefulla saker, och det fick hon göra idag. Underbart! Mitt mammahjärta blir alldeles varmt!

Och nu är hon påväg för att träffa bästa kompisen A som kommer tillbaka från en 3-månaders vistelse på båt i Medelhavet. Lycka för de två att få träffas igen! Så nu tror jag D kommer att ha en riktigt bra helg!

Fniss... idag pallade jag och sonen två äpplen från grannen. Vi tog äppelplockaren, en vit påse på stång med taggade metallkanter. Den gled över häcken och upp i grannens äppelträd. Inte så himla diskret, men det var i alla fall ingen som kom utrusande från grannhuset!
Vi och vi, sonen pallade, men påhejad av mig!  :-)

Men bilden nedan är på våra alldeles egna äpplen! Men nu sitter de inte längre kvar på trädet utan ligger vacker på fruktfatet, tillsammans med grannens äpplen.



// E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0