onsdag 31/3 - stark

Jag känner mig stark! Vågen går sakta neråt, det känns som att något händer i kroppen! Det är en fantastisk känsla!
Jag är glad Jag ska fixa detta! Jag ska vara uthållig! Jag ska inte ge upp! Jag ska träna!
Men jag ska också äta påskägg med godis! Jag ska dricka vin i fjällen och leva gott! Jag ska leva ett sunt och balanserat liv!

Kanske går jag upp i fjällen - men då får jag gå ner det när jag kommer hem till vardagen igen! Men först är det påsk och fjällsemester!

Hoppas det går bra för D! Hon är en så fin tjej så hon är värd att varje sekund må bra!
Jag tror man ska tänka att allt går bra! Man ska skicka alla negativa tankar åt fanders! Bara se det positiva, även om det inte alltid känns så! Men tillslut tror jag att man inte kan låta bli att åka med på de positiva tankarna om man ständigt matas med dem.

Nu ska jag gå hem, laga något gott att äta och sedan betala räkningar och plocka undan! I morgon kommer min kära...

// E

En härlig trött vårdag

Höll kurs idag och det var för ett gäng som knappt svarade på frågor. Otroligt tungt att köra runt denna kursen då man nästan vänder ut och in på sig själv för att entusiasmera. Var helt slut när kursen var över. Alla var trevliga, så det var inte det, men de höll på sig och bjöd inte så mycket på sig själva.
Kl 16.00 slutade kursen och jag åkte hem, slängde i mig mat från en matlåda, för att sedan åka till sonens skola och vara med på utvecklingssamtalet. En trevlig stund!
Men sen kom utmaningen! Att åka och träna istället för att åka hem och kura i soffan. Men jag gjorde det!!! Jag trodde inte att jag skulle kunna röra mina trötta ben som stått hela dagen, men det funkade. Har börjat köra intervallträning på crosstrainern nu, så jag blev rejält svettig.
Duktig mamma tycker jag!! Väl hemma åt en jag skiva Finncrisp, en halv ask keso toppad med 5 jordgubbar. Gott gott!!!

Konstaterade också att de börjat sopa gatorna i stan - härligt! Nu är vi alla vintertrötta människor förtjänta av en riktigt varm och härlig vår. En vår då förkylningarna upphör så småningom, och ersätts av .... just ingenting ... kanske en lust för sommar, sol och bad!

// E

anorexi = förkylning ?

anorexin är en sjukdom i sig, dock med olika staduim. jag gillar att jämföra och gör det även här. det känns som att jag hade feber, hög feber. jättehög. (när dör man, 45?) så hög hade jag inte, men 44,2 kanske, eller ännu högre. och den bara steg. utan medicin skulle jag dött, men det gjorde jag inte. jag fick vård och min kropp var stark, jag klarade mig. jag kämpade, tog steg för steg. små steg, stora steg. nu känns det som att jag är förkyld. med lite rethosta som kmr och går. jag behöver inte stanna hemma från skolan och missa allt, men jag får inte vara med på idrottslektionera, får inte träna. är lite tröttare och får anstränga mig lite mer för att orka. förkylningen ger mig ngt försämrat lukt- och smaksinne. jag kan lätt koppla bort min förkylning och "klara av" det jag tkr är roligt och vill göra. jag kan även gräva ner mig i förkylningen och förbarma mig över min snoriga näsa som aldrig slutar rinna, jag har ngt att skylla på. 
jag har inte längre feber, jag är inte längre sjuk, men inte heller helt frisk. 
jag känner mig förkyld. 

//D.


30/3

otroligt besviken var jag, som sagt. jag tänkte aldrig mer äta med mamma, inte hennes mat iaf. men sen bestämde jag mig för att ge henne en chans till. sån är jag, oftast är det bra. men i vissa sammanhang måste man kunna stoppa, inte ge med sig, alltid. men denna situation var annorlunda, dock var känslan densamma. men jag tänkte "get back on that horse again". det vill säga, ju längre jag väntade med att äta ngt hon gjort, desto svårare skulle det bli. så jag frågade henne om hon kunde koka en morot till mig, simpelt och lika lätt som att dimpa ner ngt i dfet kockande vattnet, lika lätt är det att märka om det är ngt mer i än en kokad morot. det gick bra. nu l'ämnar vi det här, men händer det enenenen endaste gång igen vet jag inte vad jag gör. så nu vet du det mamma, det där var inte ok. hur välmenat det än var.

igår utsatte jag min sm'ärttröskel för ngt fruktansvärt som bara körde rakt över den. fantastiskt vad ont det gjorde. resultatet blev bra, mamma hatade det. gjorde lite ont att höra, men pappa fixade humöret en aning. :)

-thinker, tack för kommentarena. vem du än är, är du en klok varelse.

//D


Helgsummering

Jag har målat i trapphuset, jag har planerat ny klädgarderob till D, jag har ätit godis - obs, den lilla påsen, den till vänster, med ca 10 bitar i (den stora var sonens) och jag har tränat.
  Men det roligaste av allt - jag har minskat 5 cm i midjan, 3 cm runt rumpan och gått ner 1,8 kg (viktminskningen är inte så stor men muskler väger mer än fett). Äntligen händer det någonting, vilket känns otroligt roligt - och viktigt - för att få motivation att fortsätta träna.

Snart är det påsk och påskriset står redan ute på trappen och vajjar med sina fina fjädrar!

// E


svar till en besviken dotter

D - även mina tårar trillade när jag fick ditt sms med orden "fyfan". Jag ville så väl, jag tänkte i normala tankar, jag glömde bort att du fortfarande inte är helt frisk.
Då jag klev upp i går morse och skulle skala räkorna till din matlåda, för jag ville vara snäll,  tyckte jag att de frysta wok-grönsakerna jag tagit fram kvällen innan som redan låg där i lådan, att de såg så hemskt trista ut. Alldeles mjuka blöta låg de där och tittade på mig.

Jag ville du skulle få äta gott, så jag snabb-wokade dem lite så att grönsakerna skulle krispa till sig - men det var wok mot en katastrof som jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig.  Jag wokade i pyttelite hälsosam olja - jag tänkte fräsch mat.
 
Jag vet att D tror att jag ville lura henne och smussla in ingredienser, men jag gör inte så eftersom jag vet att hon ser det så det är ingen idé. Jag vill inte lura henne, jag tror inte på att luras. Okej, jag försökte innan hon blev inlagd på enheten, för jag visste inte bättre och var i full panik över mitt sjuka barn. Men även jag har lärt mig under tiden.
 
Hur som helst, jag kokade också ett ägg för jag tänkte att 20 räkor är lite lite på en hel dag, och ägg brukar hon ju äta.
Men så fel det blev - jag ville så väl, jag vill ju bara att D skulle få äta något godare än smaklösa kokade grönsaker.

Det är inte lätt att göra rätt...

// E

svar

vi fick visst en fråga i "frågestunden" ;
 av: Thinker

"Vad får dig att må bra – om så bara för en kort stund?
Vad är du tacksam för?
Har du ansvar för hur andra mår?

Tycker du att du i huvudsak är yttrestyrd – snarare än inrestyrd? Dvs tar du alltid egna inre beslut om vad du tänker/gör eller du låter din omvärld styra?
Om du t ex på allvar tycker att det är pinsamt om ingen ställer frågor menar jag att det är form av yttrestyrning."

jag gissar på att den var riktad till mig, så jag tar friheten och svarar.
svar; när jag gör/har gjort ngt som för med sig ngt bra. ex. när jag lyckats hjälpa ngn och fått han/hon att må bättre. när jag får ngn att må bra, då mår jag som bäst. när jag kunnat hjälpa på ngt sätt.
jag är oerhört tacksam för alla mina vänner & familj. jag är tacksam för all kärlek jag får, för den sida pappa visade mig när jag blev sjuk. jag är tacksam för den erfarenhet mitt liv hittils har givit mig och för mkt fint jag fått vara med om. tro det eller ej är jag tacksam över mycket av det min sjukdom visat mig.
jag har nog en tendens att att på mig mkt av ansvaret över hur andra mår, ja.

det är nog både och hur jag i vida jag blir påverkad av mig själv och/eller andra. jag vet inte riktigt hur jag ska svara för att det beror nog på situation och hur jag mår. ibland är jag mer självsäker, ibland osäker, ibland orkar jag inte bry mig. jag kan inte säga att ajg aldrig påverkas av yttre världen. av folk runtomkring (om det är det du menar). jag är nog ibland osäker på vad andra ska tka och blir på såsätt påverkad. men i andra sammanhang lyssnar jag på mig själv och tar egna beslut oberoende på vad andra kan täbnkas tycka.. hm svår fråga :P

//d.


28/3. svek.

jobb, skola, skivor, kompisar, föräldrar, hem, kattvakt etcetc. mkt nu. hinner kanppt med mig själv. det är bra, jag vill inte hinna med mig själv. det är jobbigt, jag är jobbig. man orkar inte, orkar inte mig. mina dagar rullar på, allt annat än tomma. roligt. det är bra. slippa tänka, thx god för pauser från hjärnan. gilalr att dagarna innehåller ngt nu, annat än jobbigheter. i needed that. men lite hektiskt blire allt, imellanåt. men jag gillar det! jobbet får mig lite på rätt köl också.

mamma gjorde mig besviken igår. grymtgrymt besviken. igen. det har hänt så många ggr förr, ändå händer det igen. känslan hon ger mig behöver hon inte förstå, men ångesten den tillför borde hon respektera. det är ångesten jag får när ngn gör sådär, som får mig att skära mig och vara fysiskt destruktiv. det hände några gånger förr, att jag gjorde illa mig så. som jag kämpat för att hålla det borta, inte trillat in djupare i ett sånt beteende. som jag har kämpat. känns så otroligt onödigt om jag måste börja om igen. man säger att en gång är ingen gång. men det är som alkholism. ett gift man inte kan motstå, ett behov. man måste sluta helt, inte en droppe till. ett slag mot sig själv är som en droppe, sen kan det börja rinna.

igår fick jag kämpa mot mig själv. väldigt väldigt hårt. och det gjorde så ont.
och en för mig, onödig kamp. som tog bort mycket av mitt förtroende.
jag är otroligt besviken.

//D.


25/3 enheten

hemkommen från enheten.. och 
kan bara säga en sak; 0,5kg från första målvikten - tatueringsvikten! yeahhj!
(tur för mig eftersom att jag har en inbokad tid..hehe)
hektisk dag idag, full rulle! så dags att kila igen! byebye

(btw. igår blev jag faster åt ännu en liten knutt! grattis bror m. fru!)

//deds

24 mars 2010

Trött trött trött - höll kurs idag. Och har varit extremt sötsugen på sista tiden. Så idag köpte jag 7 godisbitar. De första 2 var goda men sen var det sådär. Först försökte jag få slut på sötsuget genom att äta en mörk chokladbit, sedan två, men det hjälpte inte.

På kursen var det någon slags gräddig potatisgratäng till lunch, vilket kanske inte var den smalaste rätten direkt, men gott var det. Så dagen har väl ätmässigt inte varit helt perfekt, men jag avstod i alla fall från allt fikabröd på kursen.

Nu har det gått en period och jag tycker jag har lyckats bra. Det känns lite på låren att jag minskat där, men det är väldigt lite. Nu gäller det att inte släppa taget, för nu är det en period man bara måste kämpa på för att ta sig igenom. Det kommer alltid sådana här perioder dip-perioder, och då gäller det att vara stark och hålla ut, och att jobba strukturerat för at behålla lusten - för att så småningom se resultat.

Är så glad, flera på jobbet har kommenterat att jag ger energi och att jag är så glad.
Jag tror att man ska börja dagen med att tänka bra positiva tankar. Tillslut tror kroppen på dem, och då kommer det naturligt! Så le le le le - tänk glada positiva tankar och skicka bort ordet inte!

Ha en trevlig kväll där ute!

// E

23.3, deds

hejhopp!
ledig dag idag, ganska skönt, men ändå måste jag hålla mig sysselsatt på ngt vis. för uppe i varv för att bara sitta ner, låta tankar &  känslor forsa över mig. jag är inte redo för det, inte dem tankarna, inte de känslorna. spenderade dagen med en kompis i v-by, vi letade efter guldkläder/acessoarer (stavning?) eftersom att på tordag nalkas det studentskiva med temat - guld. efter det städade jag rummet, borde få pris i nedstökning. det är iaf ngt jag kan! .. och alltid kmr kunna. där mamma, har vi väl ett vanligt tonårsproblem - att mamma tjatar på sin dotter att hålla ordning i rummet! ;D
jag blir ledsen när mamma skriver att jag tror att hon inte begriper ngt. hon skrev det i ett sms idag också, att jag inte lyssnar och inte är mottaglig. saken är den, att vissa känslor och tankar som i mitt fall, ätstörningen för med sig, (okej mkt annat också), går inte riktigt att förstå genom att bara få det beskrivet med ord. tankar & känslor kan vara desamma hos människor, men dess påverkan är så individuell. vissa saker går helt enkelt inte att förstå och det är nog inte ens ngn idé att försöka. men kasnke att ett par försök krävs för att man ska förstå omöjligheten. jag vet att mamma ser och förstår en hel del. att hennes förslag är bra och nyttiga.
probleme är inte att jag inte lyssnar eller tror att hon itne förstår. mottagligheten kan väl disskuteras. men likt som känslor kommer och går utan att man kan påverka dem, är vissa av mina handlingar ohanterbara. iaf är inte jag alltid förmögen att hindra, stoppa, förnya eller ändra. och ibland hinner jag knappt med själv. gång på gång försöker jag förklara ngt jag knappt själv förstår.
jag står inte still, jag står inte och trampar på samma sätt som förut, som i sommras. men fan vad jag inte mår bra. och det värsta med att inte må bra, är att jag gör så många illa. vilket bara gör allt s¨å mkt värre. jag vill gå i ide. iaf på nätterna. på dagarna mår jag bra. jobbet är hur kul som helst. och allt. gah. det är svårt att må bra och samtidigt så dåligt.
//D.

23 mars - Day's ago

Hej hopp! Nu har det gått många dagar sedan jag bloggade. Blev väl chocken efter i fredags!!! Att träna så...
Helgen gick åt och jag lyxade på 2 bitar mörk choklad och lite glass. Städade mest, planterade om blommor, och lite annat. Hade tänkt träna men hann inte med det.
Dock tog jag igen det med råge genom att ta bussen kl 06.16 för att åka til Vällingby och börja veckan med att träna. Skönt, jätteskönt, var otroligt stolt.

Tycker så synd om D, hon har det så jobbigt nu! Önskade jag kunde trolla bort anorexin så att hon slapp den och bara hade vanliga tonårsproblem.
Jag har lite idéer hur jag tror matsituationen skulle kunna vara lite enklare för henne, men jag tror att hon tänker att jag inget begriper så därför är det inte värt något.

Jag hoppas det kommer mer solar till henne snart, min älskade unge!

// E

On nights like this

I put on some make-up, turn on the tape deck and put the wig back on my head. Suddenly I'm Miss Midwest Midnight Checkout Queen. Until I head home and I put myself to bed. I look back on where I'm from, look at the woman I've become. And the strangest things seem suddenly routine.
I put on some make-up, turn on the eight track. I'm pulling the wig down from the shelf. Suddenly I'm Miss Punk Rock Star, Of stage and screen. And I ain't ever,
I'm never turning back.


22.3

haha ingen hit med frågeformuläret! måste ju bara betyda en sak.. ;
att vår text är fullbordad! .. eller också blir vi helt enkelt inte mer intressanta. hehe.
jaja, vi får helt enkelt förlita oss på kommentarsfliken i fortsättningen!

min helg har varit..allt annat än kul. (eller jo, promenerade med en kompis!) bara legat som en propp i sängen. och mitt humör den senaste veckan. gosh. grovgrovgrovångest helahela veckan, varjevarje dag, mest på kvällarna. o't'r'o'l'i'g't! stört jobbigt och jag har verkligen inte vetat vad jag ska ta mig till. väldigt olidligt. eller ja, än så länge lever jag.

jobbat har jag börjat med. det å andra sidan är hur kul som helt! love it!

ändå känner jag mig så.. jag vet inte. går inte att beskriva. som en bomb som skulle sprängts för 3v sen. när jag mår dåligt stänger jag in mig i en bubbla. jag är så rädd att skada dem runt mig, för jag minns hur illa jag gjorde allt och alla förut. jag hoppas att all ångest och skit inte ska tränga igenom min bubbla, den är så tät.. vill bara att det ska toutcha och studsa iväg. well. det är vad jag låter allt som kmr mig nära göra. jag låter det studsa bort, puttar tillbaka. jag vet hur fel det är och attd et också sårar. att veta att ngt är fel, men inte vad. det är bara så svårt att hantera allt.. iaf på ett bra sätt,, allt..

//D.


frågestund

inga frågor är för dumma! fråga på nu!! allt mellan himmel och jord!! ;D

[psst.. nu måste ni fråga, annars blire pinsamt jue!]   :0

Vem tränar en fredagkväll på gymet?

Ja, vem gör det när man kan stå och röra i grytorna och smutta på ett glas vin? Jo, jag gjorde det. Kl 17.00 gled jag in på gymet, rätt så trött, och körde ett vanligt pass.
Vet inte om jag blev så mycket piggare men känns bra att jag håller mig vid min plan så gott det går.

Väl hemma var jag själv, R spelar match och D jobbade, så det blev en god halloumi-sallad, toppad med lite
caschew-nötter. Gott gott !

Frågestund skriver D ... spännande!

im alive!

helloooaah.
asså herre min skapare. nuär jag hemma och kl är 21! så har det varit hela veckan, inte en tidig kväll, och det har varit underbart! förvisso är jag lite trött, men det spelar iiiingeeen roll.
i början av veckan syselsatte jag mig själv. men sen i onsdags har jag jobbat hela kvällarna. så stört jäkla jätteroligt! nu vill jag bara sluta skolan och kasta mig in i jobblivet. iiih. värsta kul!!
justeja. enheten igår. givk bara bra. han tycker att det jag gör och hur jag kämpar är bra. och bättre blir det. han tkr att jags ka köra på som jag gör, för jajjamensan. det ger resultaaat! wiih,.
resulatat gillar vi.
aaah. alltså det är SÅKUL att jobba!! :D

egentligen vare utgång idag, men så blev det icke av diverse anledningar. synd. jaja. torsdag är inbokad för skiva! YESYES.

nu när det gått ett tag sen vi startade bloggen och lite läsare har hittat hit (&att min tid begränsar min uppdatering på bloggen) tkr jag det börjar bli dags för en liten frågestund. :) så det ska jag ordna ett inlägg för nu. fråga på vad som helst. inga frågor är för dumma och vi är öppna & svarar på det allra mesta (kan iofs bara prata för mig nu). men fråga på!! :D

//D.


Torsdag 18 mars 2010 - Champangemingel

Företaget jag samarbetar med hade inflyttningsfest - champange och snittar! Trevligt men blev ju inte någon kanontung middag precis. Hemma fyllde jag på med en keso-macka och en kula glass.

Gjorde jag något bra då? Ja, jag tog tex inte av snacksen för jag tyckte inte de såg goda ut. Förr hade jag nog ätit dem av bara farten.

Kort inlägg idag, men sängen hägrar! Ska först hänga upp de nytvättade träningskläderna så att det hinner torka till i morgon då jag ska försöka få till träning trots en pressad arbetsdag.

Ciao out there!

// E

18/3

min dag rullade på som attan igår och var inte hemma förrän kl8! =)

dock kom allt än en gång PANGBOM then and there. vilken ångest.

nu gäller det att bara härda ut. det känns som att varje minut kryper fram. känner mig som en degklumt med skridskor på grus. 7e dagen idag och har bara blivit golvad två. det är fasen inte lätt, nejnej. även om jag hatar det blir det som en sorts befrielse, och bestraffning. och allt det där. tar bort ångesten för en sekund eller två.

enheten nu. ih.

//D.


Kvällsträning

Man kan tycka "hur svårt kan det vara" men om man som jag bara tyckt att man kan träna på morgonen, innan alla andra kommer, så är det en stor utmaning att tänka träning på andra tider. Tider då det kanske är mycket folk i gymet. Egentligen vill jag träna på morgonen, ha det avklarat liksom. Men det blir stressigt när man har en arbetsdag som väntar.

För att hålla mitt schema var jag tvungen att träna idag, men under dagen fanns inte möjlighet. Tänkte då ta det på vägen hem, men var för hungrig och energilös. Men, döm av min förvåning, så lyckade jag åka iväg kl 19.00 till gymet och köra det tuffa balanspasset plus kondition. Trots att jag varit hemma och då är det ju jättelätt att inte orka iväg. Så jag är faktiskt lite nöjd idag med :-)

// E


16/3 keep on movin'

jag vet att det är fel, eller fel och fel. värdelöst, ovärt helt enkelt - att känna självförakt, hat & ilska över sig själv. att skämmas fjädrarna av en kropp som inte ens har några fjädrar. det är okej att misslyckas, det som inte är okej är att gräva ner sig i det och ge upp.
jag använder nog mina misstag som ursäkter ibland. jag dippar och orkar inte fortsätta. jag ser mig som svag och inte värd nog att fortsätta. "jag har ju försökt så många gånger, men jag verkar inte kunna bättre än såhär". så gör jag det man inte får; ser svart och ger upp.

jag menar. jag halkade, slant lite. vem säger att jag nästa steg måste vara farligt. varför blir jag rädd? vad händer om jag halkar en gång till?. hur många gånger har jag inte rest mig upp förr, hur många gånger kan jag inte fortsätta resa mig. vad är det som är så farligt och varför blir jag så rädd. jag som aldrig varit rädd. jag har alltid slängt mig ut, världen har aldrig varit ngt problem. men när det kmr till mig själv, då blir jag stum, förlamad och nollställd. skrämd av sig själv.
hur många förjävliga perioder har jag inte upplevt och gått igenom, tagit mig ur. vad gör detta så annorlunda? ingenting. jag kan, jag ska, jag vill.

tack "thinker", dina kommentarer värmer! tack. :)


föri övrigt har dagen varit bra. först skola, skolläkare & prov. träffat käre storebror m. flickvän & barn i magen. höggravid!" därefter spenderat tid i köpcentrum med fin vän för att sedan åka iväg till en annan och ta emot en cool handgjord mössa! på tunnelbanan hem mötte jag mammas vännina och pratade hela vägen hem. väl hemma socialicerade jag mig med en ny bilägare. hehe. dagen har rullat på till 100%. jag ahr inte tänkt så mkt, och musiken ahr varit med mig varje tyst stund. (thx god för ipod!). men nu väller de uppskjutna tankarna och ångesten gnager. den avr helt otrolig för ett tag sen, fruktansvärd. gick in i bastun och bara låg där tills jag rann bort. rann bort lite till i duschen och nu äre tack&lov bättre.  :) jag kankankan.

//D.


Två kanelbullar och en våg

Jag har bestämt mig, jag ska ha tålamod, jag ska hålla ut!!! Inget har i princip hänt på vågen förrän i morse!! Lite lite ner - och jag fick igen kjolen utan glipa i midjan! YES ÝES - Kom igen D, kan jag kan du!!! Struktur, planering, tillåta små misstag och inte avvika för mycket från plan. Hej vad hurtigt det lät - men blir ledsen över att D ska ha det så svårt! Hon är ju världens finaste - när ska hon förstå det?????

I morse blev jag erbjuden en kanelbulle som bara såg så god ut ... men icke! På eftermiddagen var det också bullar som om möjligt såg ännu godare ut ... men icke!!!

YES YES YES, I'm on my way - hoppa på du med D, du kan! Din envishet har jag fått känna på sedan du var liten och precis hade lärt dig prata.
- Kan du ta denna mössan min lilla vän?
- Nä, annan mössa!!!
- OK, kan vi ta de här vantarna?
- Nä, annan vante!!!

En liten dam som ville gå sin egen väg, och som i tonåren var så målfokuserad då alla 200 armhävningarna per kväll skulle genomföras!!! Inte en chans att avvika från den planen.
D - du har alla egenskaper för att lyckas!

Så häng på  - det är ett bra "flow" nu.... jag känner det i luften!!!

// E


självhat.

så öppen, men ändå så stängd.
jag lever i skam. igen. självhat. för mycket av sådant. jag hatar det här. hur kan man forttsätta med ngt som gör så ont, som får en att må så dåligt. varför kan man inte bara sluta? ge upp det dåliga istället för att ge upp det man vill nå, det man hade, det man vill ha.
jag är ett tomt hål. svart, ihåligt, oändligt. det går inte att fylla och väggarna är målade. giftig färg. svart. ont som hat, bildlig synd. skam. skamskamskam. ängslan, oro. ångest.

jag vill skära bort min ångest, sy ihop min ilska och lämna mitt misslyckande. se varma strålar istället för bländande sträck. sticka hål på hungern efter självbestraffning, bita sönder det destruktiva och mitt förakt. jag hatar ingen annan, jag dömer ingen utom hon. det är förjävligt att vara fånge i sig själv, att vara hatad av sig egna skugga.

fuck deds, pull yourself together

//D.

d. PÅMINNELSE

vad vare med framförhållning? himla skola..  -.- haha suck..
imorgon äre prov!! måste bara skriva upp det här eftersom att min almenacka är hemma.

- GLÖM INTE PSYKOLOGIPROVET IMROGN !!

om 1h. ska jag möta upp födelsedagsbarnet! wiihoo. ;)

//D.


Grymt!

Skjutsade sonen till Enskede i morse kl 08.30 för fotbollsträning. Sen tillbaka till Vällingby för att gå på gymet. Det hade dock inte öppnat, så jag gled in på ett fik och drack en god cappuchino. Sen var det dags, kl 10.00 klev jag in på gymet, körde stenhårt, och klev ut nyduschad därifrån kl 12.00! Jag kan säga att balansplatte-övningarna känns i rumpan efteråt. Att göra draken, utfall mm på ett ben på balansplatta är en utmaning!

Efter lunchen blev det lite pluggande i solen på baksidan. En härlig vårdag med takdropp och öm kropp ...öm för att jag! Härligt!

// E

helgresumé

ojoj, här ligger man efter minsann.
jamen update om mina middagar då, som jag faktiskt fick i uppgift att anteckna känslorna som for upp during dinner. ^^ 
fredagen var jättefin, trevliga människor, tacos, tv-spel, vanligt hederligt spel (aldrig underskattas). så det avr en lyckad kväll! :) och det känndes bra, men japp, klart tankar kmr. men vi återkommer till det.
lördag kväll. då vare firning av A. som fyller 20 (imorgn) !! :D ihii!.
det var också hur bra som helst. vi lagade maten tsm (tacos again!), sjöng singstar, spelade ballongspel och som vanligt kaosade. och här kan man snacka om att gå lös på ett sing star. herre min skapare, stackars grannar.
helger som denna får en att må braaa! :D

tankar/känslor.
första tankarna blir mkt; äter jag normalt? tittar dem? vad tänker dem? gör jag fel? ser det bra ut? ska jag säga ngt? äter jag för sakta? svävar frågor i luften? vad händer om jag tar för lite - fattar dem då? om jag tar för mkt då? vad hnder om ajg itne orkar äta upp? tror dem att jag försöker smita om jag lämna? tänk om jag spyr?   ???????????

det snurrar..

sen försöker jag lugna mig; du överreagerar. och även om ngn tittar, vad spelar det för roll? om de undrar, kan dem fråga. alla äter olika snabbt. alla äter på olika sätt, inte allra minst gällande tacos. jag kan ta mer. jag behöver inte äta upp allt. jag behöver inte förklara allt. det ser nog "normalt" ut, trots allt. det är nog bara jag som känner mig obekväm i situationen och tror att det ska lysa igenom.
SLUTA TÄNKA NU D. !!

sen har middagen liksom funnit sitt slut.. hehe.
n
ejmen som slutsume kändes det mkt bättre än vad jag "förväntat mig". jag fick känna mig lite normal och även om huvudet var lite snurrigt tror jag itne det lös ut. jag tror jag kalrade det kasnka bra. och efteråt kände jag det mesta i magen, men ändå var jag lite stolt. :) det känns bättre när man är öppen om sitt problem, då det inte blir så tabu som man innan alltid trott, när man skämts för att man inte lyckats ngt så lätt.
jag är nöjd, och glad,

hoppas ni också haft en bra helg!! :D

//D.


Salta bilar

En lördag med strålande sol! Underbart! Tog en promenad på 2 timmar med svägerska N. Vi gick sakta och pratade och under oss på vägen låg isen blank och spårig men då och då såg man lite asfalt - vårkänning! Det var alltså isen som gjorde att det tog lite tid. Vi passade på att njuta lite av utsikten vid Lövstabadet också.

En sen och liten lunch, bara en knäckemacka med ett ägg som jag åt 16.15 - inte bra! Naturligtvis var jag hungrig som en varg även efter mackan, men hade ingen middag hemma utan skulle handla denna. Självklart blev jag då sötsugen i affären då jag var och handlade middag.

Föll för frestelsen Ahlgrens Salta Bilar. Men var ändå rätt duktig för jag skulle egentligen köpa stora gelenappar, så jag kollade in lösgodiset. Men de fanns inte och då blev det salta bilar istället.

OK - jag har ju inte förbjudit mig något. Men - nu är påsen slut och det var egentligen inte så gott! Det var faktiskt inte värt det ! Men jag sabbade inte allt, för nu har jag tänkt när jag ätit godiset - och - det är jag himla nöjd med! Och, jag har inte ätit mer onyttigt! Bra Bra :-) Kanske blir det en skopa glass i kväll, och det måste man få unna sig en lördagskväll! I morgon blir det träning igen!

// E


Fredag kväll

En sådan vacker dotter jag har! Tycker bilderna på D är så coola. Ja, och jag får faktiskt säga så, är så stolt över mina barn! Mina fantastiska barn!

Är jag fantastiskt själv då? Ja, faktiskt tycker jag att jag var det när jag tränade idag på lunchen. Trots att jag var så trött gick jag bara dit, utan en endaste protesttanke! Jag sit-up'sade bort ost-klumpen i magen från igår.

Igår var det hur trevligt och gott som helst, men vi åt mycket franska handgjorda ostar! Och tillslut känns det som en ostklump i magen. Men det var det värt!! Gott gott! Himmelskt gott!

Nu väntar pasta med kräftstjärtar! Fick med en fransk youhurt igår som hade kort datum och som jag tänkte göra något med idag. Pasta, kräftstjärtar, dill, dillfrön (hur smakar det??), creme fraiche och hela tomater. Oj, nu är jag hungrig, ciao out there, nu blir det fredagsmiddag!

// E

12/3

tjoah!
enheten idag. höll på att glömma mitt fina arbete, men den kom med och tur var väl det! han sa att han hade ett papper med massa kompliteringar han tänkte lägga till. men sa att det inte behövdes, eftersom att jag lyckats få med allt. (haha bra att utgå ifrån att jag skulle missat massa?)
innan vårt samtal hade han bokat in vikt-rummet. ingen viktuppgång, men heller ingen nedgång. jag avr besviken, men han sa att det kunde vara så. och med tanke på veckans bravader är det egnetligen lite förståeligt. menmen det är bara att fortsätta. :)

han gav mig en tankeställare, eller ja. ngt jag skulle ha i bakhuvudet under de närmsta 1-2veckorna & se om jag hittade ngt bra svar. han blev tyst en liten sak efter att han sagt det - och jag frågade om jag skulle svara nu? (eftersom att det var tyst och det kändes osm ngt skulle sägas) han sa att jag inte skulle kunna det, men sa att jag gärna kunde försöka om jag ville. jag sa att "ja, jag vet ju hur jag brukar tänka liksom.." well, shout. jag försökte förklara och än en gång satt han tyst.
"..det här brukar man inte ha klart för sig på långa vägar när man är där du är.. men jaha, ja, då haru gjort din hemläxa" sa han lite lätt förbryllat. jag sa att det är vad jag försökt säga, att huvudet ligger lite före..
och ja, nu sa han att han förstod det. haha..

ikväll och imrogn är 2 middagar inbokade. scarry shit. men det är framsteg. ska försklara sen lite hur jag känner, varför det är jobbigt och varför det blir så mkt större när det är två på rad.
ha det bäst" sol idag och grejer!
njuuuuuuuuuuut av dagen! .. & livet! ;D

//D.


nattnattnatt


nätterna är hårda..svåra. det är väl vad jag har att säga.. det är olidligt att bara ligga där, titta upp i taket, i täcket eller i ögonlocken. tankarna slår frivolter och filmer spelas upp på näthinnan, bilder, stunder. formade känslor. allt och inget. det ska mycket till för att lyckas somna, då tiden "innan" är hemsk. det är just den tiden, att bara ligga där, i timmar. visst, jag borde ändra inställning, inte lägga mig ner och "veta att jag inte kmr somna". men jag ahr varit med om det allt för många gånger, rättare sagt, i 4års tid. går i vågor, inte riktigt lika "brutalt icke-sovande" hela tiden. men tänk själv de gånger man försökt smita från ngt jobbigt, blundat för att problem. det är det som kmr fram undet nätterna, de jobbiga och dess tillhörande bilder.
jag orkar inte tänka, jag orkar inte se.  

godnatt..

//D.

huvudet

man säger att en hjärna i svält inte ger utrymme till andra tankarän de om mat.
well, antingen är min hjärna inte i ett svältstadium längre. (det vore ju väldigt lovane).
eller så gör min hjärna ett undantag.


11/3

jag måste säga att jag uppriktigt sagt är stolt över mamma. värsta bra! "resultat" som bekräftar att hon lyckas med det hon gör och vill nå fram till.
även om en bekräftelse i detta läge inte bör mätas med måttband, utan med lycka och välmående. men i de två sittser vi nu lyckats sätta oss i är väl måttbandet en viktig del för våra mål.. även vågen. (som jag för i övrigt ska klampa upp på imrogn!) bra gjort mamma!

justeja, middag med mamma igår. det gick bra. fortfarande tar det väldigt mycket emot att "våga utmana", men ändå kändes det bra. tills jag märkte hur min mage stod ut. men jag spydde inte, jag gick ut. promenad med A. jag må se skevt och överdriva när jag tittar på min mage efter mat. men å andra sidan får det väl inte plats JÄTTEmkt, och volymen på maten spelar roll. tarmfunktionen är ju inte heller den bästa så klart magen reagerar, ibland. okej jag ska inte sitta och försvara mina tankar, men det gör det iaf jobbigt. men igår gick det bra.

tur för mig.

nu ska jag ta en promenad snart. sen dra täcket över huvudet. jag orkar inte vara social och jag vill knappt gå ut för att jag kan stöta på människor på vägen. om det så även rör sig om ett oskyldigt "hej" och sen gå vidare. detta har inget med ångest eller ätstörning att göra. nej. även jag har andra saker i mitt liv..

(ber om ursäkt för ett "grinigt" inlägg. funderar på om jag verkligen borde publicera det?. men jag gör det. för idag är jag lite.. grinig. hehe.. ) förlåt.

//D.


Androuet ost och vinprovning

Middagen består av:  Ost och vinprovning med jobbet på Androuet Ost på Nybrogatan.
Blir kanske inte den mest GI-vänliga middagen, men ibland måste man unna sig! Skillnaden är väl bara den att jag inte ska köpa en stor påse godis innan, när "allt ändå är förstört". OJ - kom på att jag inte tänk på godis på länge! FANTASTISKT!!

Till lunch åt jag den fantastiska grillade Halloumi-salladen från restaurant Bolero - den måste jag göra hemma någon gång. Åh, så gott med grillad Halloumi.

Hoppas det går bra för min D idag! Jag håller tummarna!

// E

Onsdag 10 mars

Skulle upp och hoppa i morse, klockan ringde 05.30, och det var dags att åka till gymet. Men gårdagskvällen blev sen, så jag sov en stund till. Men tog med min ryggsäck med träningskläder till jobbet och gick sedan ner på lunchen och tränade istället.

I går kunde jag konstatera att något hänt i midjan, om än lite, några centimetrar har försvunnit. Dessa små ynka centimetrar är världens motivationsfaktor just nu.

Mycket tankar hod D. Själv har jag letat fram en blå tygklädd bok som ska få vara min klokbok. En bok där jag ska skriva kloka saker, sådant jag lärt av andra eller kommit till insikt i själv. Min blå klokbok...

D skrev "buh" om att hon skulle gå till mig och äta. Det blev en härlig sallad med olika gröna blad, gul krispig paprika, gurka, riktigt röda körsbärstomater, kokt ägg och färska räkor. Jag åt lite hembakat bröd till och la även på lite pasta till min tallrik, samt lite lite dressing som jag gjorde av cremefraiche, tomatpuré, salt och peppar.

Förutom lite trötthet såhär på kvällskvisten är jag nöjd med dagen. Har precis tagit en saftig god apelsin nu som kvällsmål.

Godnatt!

// E

"självstudie"

hm. det här har jag faktiskt aldrig uppmärksammat.
var påväg till mamma nu på kvällen, för att äta middag med henne.
gick förbi ett litet område med hus, varav det började osa mat. vid första matosen som nådde min näsa, kände jag hur jag tog ett andetag och höll andan. därefter började jag andas med munnen.

vad är det för sjukt? haha..
snacka om att undvika..

snart middag. buh.
//D.


10/3. when u think u know.

enheten ringde. min tid flyttades fram, från imorgn till fredag 10.30. (lika bra tat skriva upp så jag inte glömmer).
han vill att jag gör ett "arbete". ska skriva som en uppsatts - och hör&häpnad - om anorexi. ska skriva om hur kroppen reagerar/bär sig åt vid undervikt. vad som händer både fysiskt och psykiskt.

anorexi i sig är ändå lite intressant. typiskt en såndär sak som när man tror sig förstå sig på det, kommer det ngt nytt, oväntat. man kan nog aldrig kunna allt om det här, om kroppen, om människan. vi är så komplicerade, mångsidiga, välutveckalde individer. och det är ju inte heller så att vår utveckling stannar..

intressant intressant.
halvrolig natt, svullna ögon. hoppa in i duschen och sen gå till pappa. inte lönt att sitta själv nu. jag är inte den som skolkar, aldrig varit. mitt samvete har alltid stoppat mig innan tanken knappt hunnit slagit till. men idag får det vara. ibland får allt bara vara.

//D.


9mars

när tankarna tar form.

tankar snurrar och det verkar vara fler än våra hjärnor som arbetar frågetecken. många gånger har jag hört att det 'är vår första instingt man ska lita på och gå efter.
men hur är det med tanken. då det heter "tänk först, tala sen."
första tanken gör oss ofta förvirrad, men hur konstigt är det, den är ju ny. det är ju den som sår ett frö, ngt växer och en tankeverksamhet gror. man vet inte riktigt vart man står och måste besökts rummets alla fyra hörn innan man fått ett helhetsperspektiv. det går inte på två sekunder, men inte heller en evighet. det är viktigt att ta in varje intryck, varje tanke, varje perspektiv. säga vad man ser och arkivera för att sedan kunna jämföra.
första tanken är grunden, men vi behöver ofta mer att stå på innan ett beslut kan tas och man kan gå vidare.


jag tror även att det råkade bli lite utav en "bekännelsernas afton" idag...

//D.

Mantra

Viljan att vinna är större än viljan att förlora - that's my girl!! Just do it -go for it girl!

Fokus

En helt vanlig dag då jag pratade med min kloka chef som påminde om ett citat jag nästan glömt bort "Man är ofta mer rädd att misslyckas än att lyckas". Så sant så sant. Det gäller att tänka på det fotbollstränaren brukar säga - Bollen ska i mål .... Allt annat är förbjudet att tänka på!
Så händanefter ska min boll alltid i mål, inget annat är värt att lägga en tanke på!

  en bild hittad någonstans i cyperrymden

// E

8/3

jag kasnke bara ska låta bli att nämna det, tänka på det och fokusera på vad jag ska göra.
istället för vad jag inte göra.

elelr så kasnke jag ska säga att jag får,
så kanske det blir det enda jag inte gör.

 

vi testar.

 

//D.


8mars

idág är det ny dag. nya tag.
jag sitter i skolan och känner matos.
bara lukten skrämmer, avskyvärt.
men det ska nog gå.
idag ska jag INTE spy. ohno,no.


låt dig inte påverkas negativt i onödan.

//D.

7/3

helgenhelgen.
i fredags var det utgång, det var roligt! polisen snodde dock min cider, en kompis trampade på en av mina andra och en annan välte ut min tredje. haha ngn som inte ville att jag skulle dricka? ;) nejmen kul var det & det var på tiden! det är skönt att komma ut lite sådär, göra "normala" saker. slippa "akta" sig och undvika. sånt ska jag sluta med nu, att undvika.

maten då?. jadu. vad hände med den kan man ju fråga sig. i fredags gick det bra. igår och idag spydde jag. hmpf. var så glad för att jag sluppit detta i faktiskt 2,5dagar. i rad. 
varför varför varför varför ?? jag HATAR och får bara ännu mer ångest för att det känns som ett så fördjävla stort misslyckande, så det finns inte. ändå kan ångesten innan vara så mkt värre. det blir som att kroppen bubblar över av ångest, och för en kort stund slipper man känna den knagande känslan. men sen kmr den smygande igen. även om jag försöker hålla emot in i det sista, även om jag inte kan styra det. så känns det som att jag gör det med "flit". jag försöker påminna mig själv om att det inte bara är psykiskt. utan att jag faktiskt påverkat min kropp under min tid som sjuk. allt funkar inte som det ska. jag är inte misslyckad, det är en sjukdom. det är en sjukdom. det är en sjukdom.
men det är svårt att inte skuldbelägga sig själv, det är svårt att acceptera att man inte riktigt kan styra det. det är svårt. men man får aldrig ge upp, man får fortsätta kämpa. imrogn är första dagen på en ny vecka. inte ge upp. keep up the good fight.

jag fick lite att tänka på i en kommentar som handlade om kontroll. där kommentaren slutade med
"Någon har sagt att 80% av de tankar vi har är upprepningar från gårdagen. Kan nog stämma, men det är ingen ”naturlag”. Sätt dig helt still i tystnad och bara lyssna detta tanketjatter. Rena apberget. Dags att sopa banan med ditt apberg? Det påverkar dig."

dags att sopa banan.

tack för kommentarena, dem uppskattas! :D


konsten att ta ett djupt andetag och fortsätta istället för att ge upp.

//D.


En underbar söndagsskidåkning

Med kletig valla för 0-gradigt väder fästad på längdskidornas belag och med spänst i stegen gick jag iväg bakom grannhuset, spände på mig skidorna,  händerna i stavfästet, och hade siktet inställt på Vikjö Golfbana.
Helt fantastiskt! Vilket underbart väder! Vilken underbar skidåkning!

För första gången kände jag att det började hända något med min urusla teknik - jag åkte skidor - jag åkte på riktigt! Jag bara gled fram utan problem, hej och hå, det var så roligt och gick så bra så jag stakade på. Och insåg för sent att jag befann mig påväg utför i full fart och att backen avslutas med en sväng - krasch boom så flög jag i backen så det skrek om det.
Så min stackras rumpa är nu lite öm att sitta på.
Men sol, blå himmel, styrka i armar och ben, ja i alla fall i början, lite gnutta teknik - vad gör väl det mot en öm rumpa,  en så otroligt härlig upplevelse! Jag kommer att njuta länge av den!

Så med detta kan jag summera att jag lyckats träna 3 gånger denna veckan och ätit bra! Nu hoppas jag vågen i sinom tid reagerar med att låta visaren peka nedåt - likaså måttbandet - det ska helt klart bli färre centimeter - någonstans i alla fall.

// E


Fredag och Lördag

Oj så fort dagarna går, missade alldeles att skriva igår fredag. Kanske berodde det på att jag klev upp 05.10, skjutsade tre ungdomar som skulle in till stan och ta 07-bussen till Romme Alpin. Jag fortsatte dagen med att kliva in på gymet 06.30 !!! och köra ett pass. Denna gången hann jag 3,8 km på crosstrainern, så jag var lite nöjd faktiskt.
Sedan blev det en liten promenad i solen och jag kunde riktigt känna hur D-vitaminerna hoppade på mig.
D-vitaminer är nödvändiga för oss och de finns bla i solljuset, så det är viktigt att vara utomhus också.
På eftermiddagen tog jag ut en tältstol och grävde en "bivack" hemma i trädgården, och med en kaffe och en arbetsbok jobbade jag en stund i solen. Härligt!

                                 

D kom hem på eftermiddagen och fixade sig så fin innan hon skulle ut. Hon var så glad och såg så fräsch ut och det var så härligt att se! Jag tror hon kände sig glad också!

Idag lördag har jag tagit en kort promenad i det underbara vädret, snö, blå himmel och strålande sol. Därefter blev det ett besök i Kista C och bio "Snabba Cash". Lite vin på kvällen, god middag och även en efterrätt bestående avv 2 bitar mörk choklad och litt frusen mango i bitar med - guess what - granatäppelkärnor!

Summa summarum - jag tycker veckan har gått bra! Jag har ätit allt, men försökt välja så bra råvaror som möjligt. Igår bakade jag t.o.m baguetterna till köttsoppan. Gott gott!

// E

tips till anorektiker..

..under förutsättning att man vill bli frisk.

ibland räcker inte viljan, även om man verkligen verkligen vill. det kan vara svårt att erkänna, både för sig själv och omgivningen, att man ibland kan behöva en hjälpande hand.

som ätstörd lever man ofta delvis i en lögn, därav detta ljugande. jag har nog aldrig ljugit, gömt, låsats, gått bakom ryggen, etcetc.. så mkt som jag gjort under tiden med anorexin. man lever i sin egna värld där man är övertygad om att ingen förstår en. därför är lögnerna (enligt en själv), fullt nödvändiga, och därmed inget "fel".
hur ska man då återvinna förtroendet från omgivningen, när man så länge ljugit, även då det varit så uppenbart?. kan man ens vinna tillbaka det? det ska nog mycket till. och hur ska någon kunna tro att man vill bli frisk, när man sagt det så många gånger och fortfarande fortsatt med sitt sjuka beteende?. när man lovat att försöka men inte orkat?

jag försöker tala sanning nu, vara ärlig. jag kan inte säga att jag är det till 100%, jag ljuger, som vem som helst annars. men inte till den grad jag gjorde förut. jag har svårt att erkänna misstag, fel& snesteg.. men jag försöker. nu är jag ärlig. hur kass jag än varit.

därför är mitt tips för alla er som vill bli friska. tala om hur du känner, vad och försök säga varför. berätta när du misslyckas, berätta vad följder och konsekvenser kan bli.

mitt största snesteg idag är när jag spyr. jag känner mig så världelös, även om jag inte riktigt kan styra det. men jag berättar nu, om jag spytt. jag säger innan en måltid att "idag har det varit en jobbig dag", om det varit det. jag har erkännt att jag varit destruktiv på flera sätt. jag har avslöjat situationer jag inte klarar av. och som ytterligare ett exempel; när jag ser fram emot något. är förväntansfull inför en utekväll eller liknande, brukar jag bli "golvad" (dvs. börja spy bara hux flux) timmarna innan. som att jag omedvetet vill förstöra det roliga jag så länge sett fram emot.
därför säger jag ofta "mamma, ikväll ska jag ut? kan du vara hemma timmarna innan med mig då?" det brukar hjälpa. för det är oftast när jag är ensam, tänker för mkt och mår dåligt, som ngt händer..

vad som än händer, var ärlig. allt blir så mkt lättare så.

//D.

Svar från D.

D!
Det gör ont att läsa dina ord och tankar.
Vad tror du om detta?
Din värld byggs upp av dina tankar. Dina tankar skapar dina känslor. Dina känslor skapar ditt beteende och påverkar din kropp.
… och grejen är att du väldigt ofta kan välja dina tankar. Därför finns det lika många ”sanningar” som människor. Uselt exempel kanske, men en del blir vettskrämda av en råtta medan andra inte bryr sig eller skrämmer iväg den – bara för att de har olika tankar. Vad är sant?
Var medveten om och noga med vad du tänker – även om de går fort. Svårt i början - men magiskt när du lyckas ta kontrollen över dina tankar.

svar; jag är medveten om att delar av min bild av världen är skev, även om jag fått tillbaka mycket av den verklighetsuppfattning jag en gång tappade.
men du har helt rätt i det du skriver, mina "egna" tankar startar ett band av dåliga följder som tar form i en typiskt dålig cirkel.
när mina känslor och tankar är som starkast är det svårt att hitta ngn sanning i ngt annat. det går inte att tänka klart. jag är helt övertygad (för stunden) om att känslan attt jag gjort otroligt fel också stämmer in i praktiken, i verkligheten. ångesten är mästare på att svepa bort allt vad sunt förnuft heter. innan jag blev sjuk tappade jag mig själv i ett inre och yttre kaos. att inte äta blev för mig att ta kontroll. att nu trotsa det, släppa det lilla jag lyckats kontrollera, är mer än läskigt, vilket också får gör det väldigt svårt att utgöra vad som är kontroll och inte. det är alltså när jag gör ngt bra (äter) som jag känner ett STORT misslyckande och att jag tappat ALL kontroll.. haha lurit det där..
tack för kommentaren! :)

I'm lyin' here on the floor where you left me


I think I'll get outta here. where I can run, just as fast as I can.
To the middle of nowhere ,to the middle of my frustrated fears

mitt behov av kontroll, ger mig ibland en känsla av att jag lyckas. att jag klarat något, att jag kunde. omgivningens bekräftelse hjälper mig tillfredställa känslan av att vara stark. styrka bevisad för att jag gjorde något svårt. det finns något som bara jag kunde styra. det jag dock misslyckades med var mitt val av uppdrag. mitt mission gjorde mig snarare svag än stark. ruset av att lyckats rann ut i misslyckande. jag sårade dem som gav mig bekräftelse. jag ställde upp i en strid där jag bara kunde förlora. jag ser det nu. 

det är som ett ljus. ngt man letat efter hela sitt liv, den långa vägen. energin behöver ingen sladd för att fyllas, inte när man kan se det som lyser där borta. man springer, springer. bryr sig inte om det runt omring, inget, ingen. man ger upp allt, känner ruset som stiger i kroppen, lyckan. äntligen. vägen är lång, man ger upp allt, man ser ju målet. framme. ruset och lyckan är som bortblåst, lämnar plats åt besvikelse. den känsla som rymmer kroppen då vägen är slut och ljuset visar sin riktiga skepnad, en glödlampa ngn glömt släcka. det är då man undrar vad det var man sprang mot, vad man trodde målet var. vad är lycka? skulle ett ljus ge mig det. allt det man gav upp och inte brydde sig om? vad var det man inte hade. vad ville man ha?. vad trodde man att man skulle få.


And I swear you're just like a pill,
Instead of makin' me better, you keep makin' me ill
You keep makin' me ill.

4/3 - enheten!

tjollaaahopp!
(mina inlägg kmr ju snart ta för vana med att beskriva hur fruktansvärt illa jag tkr om datorer och nätverk - som inte fungerar!)

men men. idag var den bruuum till enheten. inte varit där på säkert snart 1,5vecka. lite nervös, jag menar, hade denna vecka, allt detta kämpp med 6mål per dag, lönat sig?.
började med att lämna över mina fint, detaljerat, skrinva matscheman. han tittade på dem och nickade. tkt att det såg bra ut och såg att jag försökt öka frukosten. så ingen tvekan om ett godkännande där.  JA! :D
sen hade jag skrivit upp lite frågor på baksidan av ett papper.

* om man nu regelbundet går upp i vikt nu, när jag sen ligger bra. kommer kroppen fatta/känna det och stanna där då? eller kommer jag bara fortsätta upp upp upp?
svar; han sa att; nu ska jag ju äta mer än vad jag kommer att behöva sen. så min teori stämmer till viss del. men äter man samma kalorimängd (i mitt fall i nuläget; ett överskott), kommer jag gå upp i vikt. men efter ett tag kommer kroppen behöva mer än denna mängd för att fortsätta uppåt, då kommer vikten "plana ut". dvs jag kommer inte gå upp mer då, i förutsättning att jag inte äter mer förståss.

låter helt okej realistiskt.

* kroppen suger åt sig näringen som en svamp. ju längre jag får behålla maten, desto mer näring hinner kroppen ta upp. så, min fråga är, om det har gått ett par timmar efter måltiden och jag råkar spy. vad är det då jag spyr upp, tomt skal? jag menar, för det kommer ju upp en del ibland..
svar; det är rätt att ju längre tiden går efter matintaget, ju mer har kroppen hunnit tagit upp. självklart är det som kommer upp lite av maten, men förhållandevis till det du ätit, är det lite.
(lite luddit svar på den frågan. men jag hoppas jag förstår vad han menar. jag vet ju att ju mindre jag spyr, desto bättre)

oekj nu råkade jag trycka in ngt så resten av inlägget blir kursivt. men jag orkar inte bry mig. suck.
min sista fråga var om sömnen. jag går upp tidigt varje morgon, men likt förbannat kan jag aldrig somna. han sa att han inte riktigt kunde förstå varför men att han "lovat min pappa att vi skulle jobba med det". nu ska han prata med huvudläkaren och råder mig till att fortsätta med mina sömntabletter. så förmodligen får jag ett nyttrecept nu.
 
så ja. resultatet av detta mötet var väl mer än positivt! JUSTE höll på att glömma, vågen! den visade uppåt! yeeeahj! betyder ju att jag gjort ngt rätt denna vecka iaf!! :D
om 2 kilo är det tatuering!

så resumé - well done deds.

//D.

Torsdag 4 mars

Roliga funderingar D har - fast måste erkänna att marmelad och ost kan vara lite gott, men väldigt väldigt sött. Till frukost är jag inte sugen på sött alls, och skulle jag vara sötsugen på kvällen så har det blivit godis istället. NU får det vara frukt som får stilla sötbehovet. Frukt och mental vilja!!!
Men en knäckemacka med kaviar och ost är supergott!

Idag njuter jag - kroppen är öm och jag känner i rumpan att jag stod på en balansplatta igår! Så himla skönt att ha träningsvärk istället för värk i kroppen för att man inte rört på sig!

Om två månader är det maj maj måne! Oooops - då ska man ha tajtare tröjor och mindre kläder...jösses, nu får jag verkligen hålla i detta med att komma i form!

// E

3/3 - återkommande fråga!

hej hopp plopp!
det är en fråga som är ständigt återkommande. har ni fått den ngn gång? "om du äter en rostad macka med marmelad & ost på, vilket pålägg lägger du underst resp. överst?". den frågan har malt på med jämla mellanrum. jag ha rklurat jättemycket på vad jag skulle ta först resp. sist, men aldrig kunna givit ngt svar..
eftersom;
1. när jag var liten fick jag vet att vitt bröd inte var bra att äta.
2. just nu är jag livrädd för vitt bröd. usha.
3. marmelad är inget pålägg vi brukar ha hemma.
4. marmelad är inget jag skulle kunna tänka mig att ha som pålägg. (antagliegn pga sockret..)
5. en kombination jag inte hört tills jag fick frågan.

därav har det heller inte "gått" att testa. menmen här hos pappa har vi två marmeladätande personer, så pålägget existerar, samt ost, vem äger inte en ost? rostbröd däremot.. MEN det köpte vi idag. men fortfarande, lite väl onödigt att göra en macka jag inte kmr äta..
men smart som man är tänkte jag att jag kunde göra en till pappa! han äter väl det mesta. sagt och gjort. jag försökte att inte tänka, utan bara göra. jag fick höra att det som är så bra med smör är att pålägget över inte riskerar att ramla av. (jag har aldrig haft smör på mina mackor, inte ens när jag var liten. aldrig.) men jag tänkte inte, utan bara gjorde. och vips hade jag ett svar på frågan; jag tar marmeladen först, osten sen.

det är väl antagligen sådå. att lägger man inte marmeladen underst, går båda påläggen förlorade om man vinklar lite på mackan..

problem sould.

ja det här var ju också etn variant...

imorgon är det enheten. huamig. kan inte säga att jag lärt mig äta ost&marmelad på rostat bröd till frukost. men jag kan säga att jag ahr försökt bryta en dålig vana och äta 6ggr om dagen. hoppas vikten är + ....

Önska mig lycka till!

//D.

Onsdag 3/3 - Skoiläggen kvar hemma

Och det kan man ju tycka vara en bagatell! Men inte om man åkt till Vällingby för att träna och ska precis gå upp till gymet och kommer på att de nödvändiga sko-iläggen ligger kvar hemma - då kan det vara lätt att hoppa av planen att träna. Kommer på att jag saknar iläggen då jag går och det känns konstigt i skorna. Och utan iläggen funkar det inte.

Så jag får vända hem med min träningsväska för att hämta iläggen. Och då är det ju väldigt lätt att ge upp - men NEJDÅMINSANN - jag åkte tillbaka och körde mitt pass. Ställde mig vid en annan crosstraining-maskin och orkade bara 20 min. Helt säkert är den mycket jobbigare !!! Pust!! Sedan var det cirkelträning på balansplatta med hantlar, stång, utfall  och den förfärligt svåra draken. Drak-övningen är svår i sig, men på ett ben på balansplatta med stång blir den extra svår. Sjuttio minuter på gymet! Härligt - jag är igång!! YES YES!  

Jag har börjat med positiva träningstankar. Det ÄR KUL att TRÄNA, Du ÄR STARK .... tror det gäller att tänka det man vill ska gå i uppfyllelse och strunta i alla inte-tankar!

// E

2/3 Omåttligt sugen på godispåsarna

Trött, sötsugen, borde tränat....Träningsväskan var med. Det jag skulle göra på jobbet tog längre tid, men tyvärr kan jag inte skylla på det för jag hade kunnat hinna träna på en senarelagd lunch. Men icke - satt där och tittade på godispåsarna som man kan köpa på jobbet för 10 kr och kände hur frestelsen bara drog och drog.
Men NÄHÄDÅMINSANN !!! Så lätt tänker jag inte bli lurad! Jag övervann det nedra godisbegäret..

Efter jobbet skulle jag handla, och då kan det ju vara helkört, då när man är jättehungrig. Men NÄHÄDÅMINSANN - jag övervann suget då också! Middag blev det först kl 20.00, och för att "överleva" tills dess tog jag - JAJJAMENSANN - en fräsch apelsin. Så jag har varit ganska duktig trots allt.... det var det där med träningen då. Men nu siktar jag på att vara på gymet kl 07.00 i morgon bitti istället.

Hade tänkt göra smidighetsträning hemma nu ikväll, sådant som min PT säger jag ska göra, men det har jag inte hunnit. Jag röjer bort de små gråa tussarna istället, allmänt kallat dammråttor.
Ska jag bo ihop med någon ska det vara en drömprins och mina barn såklart, inte en massa gråa luddiga saker som flyger iväg så fort man kommer i närheten av dem. Nä, speciellt roliga är det inte... Så nu ska jag jaga lite fler innan det är dags att nanna kudden.

Ciao, hörs i morgon!

// E


2/3 - simhallen!

snart dampar jag kossan på alla datorer. grr. den ena sämre än den andra. och när de väl fungerar, ja då har de blivit invaderade av självaste snigeldrottningen med rullatorn och punka på däcken. suuuuuuuuuuck..

aja. dagens! denna tisdag började HUR BRA SOM HELST. lyckades öka 11.00-mellanmålet till ett helt äpple istället för ett halvt. sen var det simning med A. åh vad kul det var, och skönt! underbart!
det ska vi göra fler gånger. riktigt kul var det och förgylde dagen, som fortsatte relativt bra! eller ja fortsättningen var bra, men avslutet. aja we get there. väl hemma från simhallen var det lunch med pappa. hemmagjord egen god soppa. gick bra, var lite trött, så orkade knappt bry mig om vad jag åt. (nej, inte död i kroppen efter simningen. men sovandet de senaste 3dagarna har varit lite halvcrapigt. och att gå upp innan kl9 på ett lov. ja det bidrar ju till min redan stora sömnbrist). men hur som haver, lunchen gick bra. sen somnade jag ngn timme. sen mellanmål igen. hej&hå. sen middag. mums. det var faktiskt gott.v i gjorde ngn "röra" (okej mest kokta grönsaker) och massa räkor i. kändes bra och inte alls ångestfylld mat. det som dock kan ha spökat till är volymen. för en dryga 30min senare, åkte de hiss upp för halsen igen. GRRR..
jaja. ett steg fram (äpplet) två steg bak. (eller är det tvärtom man säger?? isf menar jag det) idag såg jag åtminstone att träning fortfarande är ngt jag älskar och tycker är kul, så varför inte äta lite så jag faktiskt kan utöva lite roligheter.
nu har jag inte läst om mamma skrivit ngt inlägg. men jag hoppas det gått bra! :D
tomorrow is a new day!



glädjeskutt innan simningen!

(okej jag fuskar lite.. står egentligen på en bänk)

Tårta framför näsan


Hi hi, fniss, är så glad! Träningsvärk i magen! Hi hi - känns bra, för då gjorde jag något bra igår.

När jag kom ut till kunden idag berättade hon att hon fyller år! Grattis grattis! På det efterföljande mötet skulle alla få en bit av den goda prinsesstårtan, och eftersom jag skulle prata mest hela tiden tänkte jag att ingen skulle märka om jag inte tog tårta.
Men vips stod det en tallrik med tårta på framför mig. Vad säger man ....första gången ute hos kunden, som dessutom fyller år. Jo, man ler och tar några tuggor och glömmer sedan bort tårtan.
Åh så jag skäms.... Är ju uppfostrad att äta upp. Och artig!

Hur som helst så blev det bara dessa 4 skedar tårta, inget godis, bara bra mat.



Granatäppelkärnor är bland det godaste som finns! Åt en liten kopp när jag kom hem. Det känns som det bara spritter i kroppen när jag ätit dem! Härlig energi!

Ja, en rätt så bra dag faktiskt!
Hoppas D får en riktigt bra dag i morgon!

// E

1mars. lugn.

herregud, ny månad. vart tar tiden vägen. imorgon är det exakt ett år sen dagen jag blev utskriven från enheten. vad har jag gjort med året, vart har det blivit av?. jag har levt, ja det har jag. helt jävla stört bra år, men innuti. där har hälsan nog inte sats på fokus. totalkaos i min kropp. ett begär, ett behov, ett monster. ngt jag försökt stilla. i desperat formade kreaktioner har jag sökt efter ro. ett lugn i min själ, min upprivna existens. jag gav aldrig upp, men jag la det åt sidan. jag fann ju inte det jag sökte. jag hade rivit sönder mig själv, jag fick panik och min luft blev tunn. ångesten bubblade över och jag försökte släppa ut det, riva sönder min kropp. jag kunde göra vad som helst för att bara få det att försvinna. vad som helst. men det försvann inte.
ett år senare. med ny insikt i vad jag egentligen håller på med. jag har inte hittat mitt lugn, min själ är inte läkt och min kropp har inte slutat värka. men jag är lugnare, omplåstrad och starkare. nu vet jag iaf vad jag vill. och jag försöker mer än någonsin.

1mars..


att vara fången i sin egen kropp, i sin egna hjärna. att höra en röst som säger åt en vad man får och inte får göra. att känna en smärta så så innerlig, men inte kan identifiera såret. att gråta utan anledning och att inte veta vart plåstret ska sättas. att ha ont och inte orka leta längre, att slås av panik och längtar efter att riva sönder sin kropp. öppna upp och aldrig behöva bry sig igen. att leva med daglig ångest. återkommande smärta, känslor, en längtan efter att bara kunna skrika stopp och en innerlig önskan om att det en dag ska höras.

att trots så många välviljande människor och erbjuden hjälp, trots många försök. att stå där i skiten, ensam.
det är inte lätt att förstå, om man inte varit där.

RSS 2.0