11/3
jag måste säga att jag uppriktigt sagt är stolt över mamma. värsta bra! "resultat" som bekräftar att hon lyckas med det hon gör och vill nå fram till.
även om en bekräftelse i detta läge inte bör mätas med måttband, utan med lycka och välmående. men i de två sittser vi nu lyckats sätta oss i är väl måttbandet en viktig del för våra mål.. även vågen. (som jag för i övrigt ska klampa upp på imrogn!) bra gjort mamma!
justeja, middag med mamma igår. det gick bra. fortfarande tar det väldigt mycket emot att "våga utmana", men ändå kändes det bra. tills jag märkte hur min mage stod ut. men jag spydde inte, jag gick ut. promenad med A. jag må se skevt och överdriva när jag tittar på min mage efter mat. men å andra sidan får det väl inte plats JÄTTEmkt, och volymen på maten spelar roll. tarmfunktionen är ju inte heller den bästa så klart magen reagerar, ibland. okej jag ska inte sitta och försvara mina tankar, men det gör det iaf jobbigt. men igår gick det bra.
tur för mig.
nu ska jag ta en promenad snart. sen dra täcket över huvudet. jag orkar inte vara social och jag vill knappt gå ut för att jag kan stöta på människor på vägen. om det så även rör sig om ett oskyldigt "hej" och sen gå vidare. detta har inget med ångest eller ätstörning att göra. nej. även jag har andra saker i mitt liv..
(ber om ursäkt för ett "grinigt" inlägg. funderar på om jag verkligen borde publicera det?. men jag gör det. för idag är jag lite.. grinig. hehe.. ) förlåt.
//D.
