motmitten

Mammahjärtat brister - det gör så otroligt ont att se sin älskade underbara fantastiska barn ha det så svårt! Jag önskar det kommer en troll-fe som svingar sitt trollspö så att tusen god stjärnor strös över D så att det blir lite lättare. Jag tror hon kommer i natt och svingar sitt trollspö.. 

Jag vet att D kommer att klara detta! För D har kunnat äta vad som helst i hela sitt liv, förutom under en väldigt kort period när A-häxan slagit klorna i henne! A-häxan kämpar nu med sina långa vassa klor för att hålla sig fast, men det kommer hon inte att lyckas med....hon har tappat lite av sitt grepp, det är därför som hon sliter så otroligt nu, för även hon är rädd, hon tappar ju, lite lite för var dag som går.
Snart tappar hon helt och då singlar iväg till det svarta berget som suger upp henne och förintar henne till ingenting! Jävla skithäxa! Släpp taget!!!

Kom igen D - du har kommit långt bara under denna veckan! Otroligt långt - men vägen är krokig och brant - men du har kommit en bit på väg, ett trappsteg upp, nästa vecka blir det ett till, du närmar dig toppen!! För hon tappar greppet nu, hon häxan, lite lite för var dag som går....Och snart är du på toppen av trappan och ser ut över världen med nya ögon.
Jag följer dig längs hela trappan, jag står bakom dig när du ramlar, jag ställer mig mellan häxan och dig.....Du är min unge, och du ska upp på toppen av trappan....

För så är det bara!

// E

varför sägeru inte till mig att gå och handla när jag kmr hem från skolan eller när jag är ledig? en sak om jag inte får vara i köket när maten lagas, MEN jag kan ju hjälpa dig handla? :) bara säga till!
en annan sak jag tänkte på var.. du har inte tänkt på att det är när man äter och tränar dåligt en längre tid som man lätt blir förkyld? känn inte efter så mkt.
självklart ska man vara frisk när man tränar, inget snack om saken. men det är en viss skillnad på att ha lite extra snor i snoken och ha ont i halsen.
detsamma gäller träningen. som maxpass, gymträning, spinning, u name it. hårda pass. då ska man vara frisk till 100%. men är man bara lite snuvig tror jag nog man kan gå ut och ta en promenad. frisk luft är nog bara nyttigt. nejmen något kan man ju göra.
jag säger inte att du kmr med ursäkter hela tiden, men jag vet att det händer. jag gör ju det själv, ofta. när ngt är jobbigt vill man nog gärna leta lite extra för att slippa, även om man egentligen vet att det inte finns några genvägar, att man måste igenom deet jobbiga för att nå fram till det riktigt bra.

vi gör det här tillsammans. känner du att ngt är jobbigt, eller att motivationen tryter. ring mig, smsa mig, jag hjälper dig så gott jag kan, det lovar jag dig.
själv är jag livrädd inför nästa vecka. en 9dagars period som förmodligen kommer vara det jobbigaste sen enheten. jag är rädd för all mat, ja, självklart. men jag är ännu mer rädd för att inte orka. livrädd för att tappa motivationen & dödsrädd för att vilja ge upp.

men vi kan, vi kan mamma. jag vet det! :)

BIG STEP! festis.
jouice har jag kunnat dricka till viss del. men annars har jag inte kunnat dricka ngt som inte antingen varit sockerfritt eller "low-carb". och den här festisen var fullsmockad av socker. tog mig 2h, men it's doooown!



några skulle nog säga "meh, tripp trapp på dem stegen". well steg som steg för mig! iaf i rätt rikttning!
så tripp trapp trull på er själva ni! ;D

Satt på ett möte som gick över lunchen. Frestande härliga kanelbullar bjöds det på - och efter månag funderingar, då alla andra tagit sin bulle, bestämde jag mig för att ta en jag med! Och jag njöt! För det är precis så det ska vara! Att äta allt men inte alltid, och att verkligen njuta de få gånger då man verkligen äter något som inte är sådär jättenyttigt.
Annars har huvudet värkt så det blev ett besök på Apoteket för Alvedoninköp. Men nu vill jag verkligen slippa snuva och huvudvärk, för jag vill ut och åka längd i helgen! Är helt underbart att få vara utomhus och röra på sig!

Tycker D är duktig, även om hon idag känner sig "golvad"! Hon försöker verkligen! Och det är bara den som vågar ge sig ut på tunn is som kommer vidare, men då ramlar man igenom ibland - men det är ingen fara - för den inneboende kraften som finns, det där modet, det kommer att ta en framåt hela tiden!!! Det krävs mod för att vinna! Och det har min älskade dotter!! Så hon kommer att vinna! Det vara bara idag det blev ett litet hack i framfarten, men i morgon är en ny dag, och då är isen stadigare igen!

// E

"efter regn kommer solsken.." ..har jag hört. äre likadant åt andra hållet också? verkar så.
för den här dagen kan ju bara ta och springa i diket. klockan är bara strax efter 12, dvs att typ endast halva dagen har gått. världelöst. golvad x2 & nu vill jag ge upp för idag. för det gör ont.
men likförbannat är det bara att duscha, fixa rena kläder och ta sig till skolan. tjoho..


dåliga dagar är en sak, men det här är ju bara förjävligt.
hoppas mammas dag är bättre.

hej alla där ute!
här kommer ännu ett bidrag till den inte allt för tomma bloggvärlden. en gemensamm blogg där inläggen kommer skrivas av en mor och en dotter. båda har en fight att bekämpa, en tuff väg att gå. det handlar om hälsa. jag vill inte säga vikt, även om det ingår. men det handlar om välbefinnande. lite kort kan jag försöka reda ut eventuella frågetecken.
för cirka ett år sen rasade jag i vikt och inom loppet av 2månader fick jag en diagnos; anorexi. jag levde för träningen (friidrott) och uthövade detta tills den dan jag knappt kunde stå på benen. jag blev "sjukskriven" och fick inte gå i skolan, sista året på gymnasiet gick jag då. jag hade fastnat i en sjukdom som jag knappt förstod. för varje dag som gick åkte min vikt pulka nerför en backe i takt med att min kropp tynade bort. 2månader efter diagnosen låg jag sängliggande på SÖS medicinska barnavdelning med sond.
allt hade gått så fort, samtidigt som detta nog var de längsta månaderna på länge för min familj. min mamma har alltid kämpat med sin vikt, alltid. och att se sin dotter insjukna så fort, så farligt, med en oförmåga att kunna ingripa, drämde jag till hennes vardag. hon släppte allt och föll i fler och fler bitar. detta tog ut sig mkt på hennes vikt. det var som att hon tog mina kilon. i samma veva som jag gick ner, gick hon upp.
i slutet av december 2008 blev jag inlagd på slutenvård, anorexicentret i upplands väsby. där var jag instängd i 2,5månader, i mars blev jag utskriven. nästa steg var dagvård, jag gick aldrig där.
jag var övertygad om att kapitlet var slut och att jag var frisk. släppte och töjde på alla gränser och regler. i went back i mina sjuka vanor. 1år har gått. jag är +10kg tyngre och lever ett liv. ungefär som mamma.. :P
men jag är fortfarande sjuk. men nu har jag bestämt mig för att avsluta detta sjuka och dryga kapitel en gång för alla. nu.
mamma har också bestämt sig och är även hon berädd för att börja en resa mot ett friskare liv, eller ett mer hälsosamt. hennes kropp mår inte heller bra. så här och nu börjar det. eller ja, imrogn.
hon från övervikt, jag från undervikt. och vi kommer att klara det.  det vet jag. det här är kampen mot ett hälsosammare liv.
På gott och ont, två in i vassen jobbiga resor, men helt klart värt mödan.
Jag är i varje fall trött på att vara sjuk. Punkt.