historisk inblick.

hej alla där ute!
här kommer ännu ett bidrag till den inte allt för tomma bloggvärlden. en gemensamm blogg där inläggen kommer skrivas av en mor och en dotter. båda har en fight att bekämpa, en tuff väg att gå. det handlar om hälsa. jag vill inte säga vikt, även om det ingår. men det handlar om välbefinnande. lite kort kan jag försöka reda ut eventuella frågetecken.
för cirka ett år sen rasade jag i vikt och inom loppet av 2månader fick jag en diagnos; anorexi. jag levde för träningen (friidrott) och uthövade detta tills den dan jag knappt kunde stå på benen. jag blev "sjukskriven" och fick inte gå i skolan, sista året på gymnasiet gick jag då. jag hade fastnat i en sjukdom som jag knappt förstod. för varje dag som gick åkte min vikt pulka nerför en backe i takt med att min kropp tynade bort. 2månader efter diagnosen låg jag sängliggande på SÖS medicinska barnavdelning med sond.
allt hade gått så fort, samtidigt som detta nog var de längsta månaderna på länge för min familj. min mamma har alltid kämpat med sin vikt, alltid. och att se sin dotter insjukna så fort, så farligt, med en oförmåga att kunna ingripa, drämde jag till hennes vardag. hon släppte allt och föll i fler och fler bitar. detta tog ut sig mkt på hennes vikt. det var som att hon tog mina kilon. i samma veva som jag gick ner, gick hon upp.
i slutet av december 2008 blev jag inlagd på slutenvård, anorexicentret i upplands väsby. där var jag instängd i 2,5månader, i mars blev jag utskriven. nästa steg var dagvård, jag gick aldrig där.
jag var övertygad om att kapitlet var slut och att jag var frisk. släppte och töjde på alla gränser och regler. i went back i mina sjuka vanor. 1år har gått. jag är +10kg tyngre och lever ett liv. ungefär som mamma.. :P
men jag är fortfarande sjuk. men nu har jag bestämt mig för att avsluta detta sjuka och dryga kapitel en gång för alla. nu.
mamma har också bestämt sig och är även hon berädd för att börja en resa mot ett friskare liv, eller ett mer hälsosamt. hennes kropp mår inte heller bra. så här och nu börjar det. eller ja, imrogn.
hon från övervikt, jag från undervikt. och vi kommer att klara det.  det vet jag. det här är kampen mot ett hälsosammare liv.
På gott och ont, två in i vassen jobbiga resor, men helt klart värt mödan.
Jag är i varje fall trött på att vara sjuk. Punkt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0