motmitten

en ny dag. en bättre dag, eller hur?
igår var det verkligen en dag som kändes. jag vet att jag hoppat nu. lämnat min "trygga avsats", där jag stått hela sommaren. där jag nöjt mig. för jag vet att nästa steg gör ont, så ont. och det krävs en del, en styrka jag inte hade. nu har jag det. och igår slängde jag mig ut. försökte förklara hur det kändes;
det är som att jag lämnat min båt. det fanns alltid en risk att stå på den, vem vet ifall den skulle gå på gund och sjunka? men det var en trygghet, ngt slags mellanting. jag var nöjd där. bara flyta runt, behövde inte orka simma ngn stans, behövde inte bestämma mig vart jag skulle navigera, jag visste inte vad jag skulle ta vägen, jag behövde inte. nu har jg hoppat, bort från min båt. jag står och trampar vatten i ett hav jag iinte vet storleken på. jag vet inte om det kmr ngn annan båt, ngn stans jag kan vila. det enda jag vet är att land kommer, jag vet bara inte när. det finns ingen återvändo, no regrets. nu finns bara framåt.
en känsla svår at beskriva, svår att känna, men ändå känns det bra. för nu vet jag att jag är påväg åt rätt håll.

//D.