motmitten

exhausted.
utmattad, trött.
tired of life.

när du lever ett liv som inte är ditt, men ändå där. vad gör du när du kastades in i något du inte visste vad det var. något du inte förstod förän långt senare. du fick aldrig välja. utan karta, utan kompass placerades du vid vägskälet. förväntad att välja rätt väg. vilken var min och vart skulle jag gå. mörkret föll, natten kom och jag ramlade. stapplade mig fram på trötta ben, utan att se. ingen återvända, ingen framtid. mörkt, svart, allt var dovt. beskedet kom, fel väg, du är lurad, gå tillbaka. vart är vägen? bortsoppad. borta..
ändå skulle jag ta mig tillbaka. förvirrad och vilsen stannade jag kvar, väntade till någon skulle visa mig vägen. jag fann mig och accepterade, tiden gick, ingen visade mig vägen. jag slets bort från mitt liv, min värld. skapade mig en egen, där var jag trygg. odjur försökte slå in min bubbla, där jag var. dem repade mitt skal. syret tog slut, tvungen att bryta mig ut. naken och blottad stod jag i en värld jag lämnat för så länge sen. rädd, så otroligt rädd. ändå bad dem mig att leva. men det var tydligt, mitt beteende passade inte in i den nya världen. jag var tvungen att ändra mig, en förändring jag inte viste hur, bara att. där står jag idag, försöker bryta mig loss från min trygga värld.