tips till anorektiker..
ibland räcker inte viljan, även om man verkligen verkligen vill. det kan vara svårt att erkänna, både för sig själv och omgivningen, att man ibland kan behöva en hjälpande hand.
som ätstörd lever man ofta delvis i en lögn, därav detta ljugande. jag har nog aldrig ljugit, gömt, låsats, gått bakom ryggen, etcetc.. så mkt som jag gjort under tiden med anorexin. man lever i sin egna värld där man är övertygad om att ingen förstår en. därför är lögnerna (enligt en själv), fullt nödvändiga, och därmed inget "fel".
hur ska man då återvinna förtroendet från omgivningen, när man så länge ljugit, även då det varit så uppenbart?. kan man ens vinna tillbaka det? det ska nog mycket till. och hur ska någon kunna tro att man vill bli frisk, när man sagt det så många gånger och fortfarande fortsatt med sitt sjuka beteende?. när man lovat att försöka men inte orkat?
jag försöker tala sanning nu, vara ärlig. jag kan inte säga att jag är det till 100%, jag ljuger, som vem som helst annars. men inte till den grad jag gjorde förut. jag har svårt att erkänna misstag, fel& snesteg.. men jag försöker. nu är jag ärlig. hur kass jag än varit.
därför är mitt tips för alla er som vill bli friska. tala om hur du känner, vad och försök säga varför. berätta när du misslyckas, berätta vad följder och konsekvenser kan bli.
mitt största snesteg idag är när jag spyr. jag känner mig så världelös, även om jag inte riktigt kan styra det. men jag berättar nu, om jag spytt. jag säger innan en måltid att "idag har det varit en jobbig dag", om det varit det. jag har erkännt att jag varit destruktiv på flera sätt. jag har avslöjat situationer jag inte klarar av. och som ytterligare ett exempel; när jag ser fram emot något. är förväntansfull inför en utekväll eller liknande, brukar jag bli "golvad" (dvs. börja spy bara hux flux) timmarna innan. som att jag omedvetet vill förstöra det roliga jag så länge sett fram emot.
därför säger jag ofta "mamma, ikväll ska jag ut? kan du vara hemma timmarna innan med mig då?" det brukar hjälpa. för det är oftast när jag är ensam, tänker för mkt och mår dåligt, som ngt händer..
vad som än händer, var ärlig. allt blir så mkt lättare så.
//D.
D!
Ett ord som återkommer är kontroll.
Det får att fundera på vad som är dess motsats?
- Fritt fall? Utanför trygghetszonen? Äventyr? Mod? Otrygg?
Det beror nog på vad vi menar med kontroll. För min del är livet omöjligt att ha kontroll på – allt annat är en illusion. Livet är ett äventyr och det enda som jag egentligen kan kontrollera är – återigen – mina tankar. Och för don kropp är livet lika med dina tankar. Så att säga att vi sitter fast i kroppen borde egentligen ändras till att kroppen sitter fast i dina tankar.
Skönt att du genomskådat lögnerna – den tankevärlden skapar ett slitsamt liv. Det blir nästan omöjligt att tycka om sig själv då, även om det inte är så tydligt för en själv. Det är då vi alla behöver den förutsättningslösa kärleken från de som står din nära. Försök att belöna dig själv med den också, dvs var inte för hård mot dig själv.
Någon har sagt att 80% av de tankar vi har är upprepningar från gårdagen. Kan nog stämma, men det är ingen ”naturlag”. Sätt dig helt still i tystnad och bara lyssna detta tanketjatter. Rena apberget. Dags att sopa banan med ditt apberg? Det påverkar dig.
