28/3. svek.
jobb, skola, skivor, kompisar, föräldrar, hem, kattvakt etcetc. mkt nu. hinner kanppt med mig själv. det är bra, jag vill inte hinna med mig själv. det är jobbigt, jag är jobbig. man orkar inte, orkar inte mig. mina dagar rullar på, allt annat än tomma. roligt. det är bra. slippa tänka, thx god för pauser från hjärnan. gilalr att dagarna innehåller ngt nu, annat än jobbigheter. i needed that. men lite hektiskt blire allt, imellanåt. men jag gillar det! jobbet får mig lite på rätt köl också.
mamma gjorde mig besviken igår. grymtgrymt besviken. igen. det har hänt så många ggr förr, ändå händer det igen. känslan hon ger mig behöver hon inte förstå, men ångesten den tillför borde hon respektera. det är ångesten jag får när ngn gör sådär, som får mig att skära mig och vara fysiskt destruktiv. det hände några gånger förr, att jag gjorde illa mig så. som jag kämpat för att hålla det borta, inte trillat in djupare i ett sånt beteende. som jag har kämpat. känns så otroligt onödigt om jag måste börja om igen. man säger att en gång är ingen gång. men det är som alkholism. ett gift man inte kan motstå, ett behov. man måste sluta helt, inte en droppe till. ett slag mot sig själv är som en droppe, sen kan det börja rinna.
igår fick jag kämpa mot mig själv. väldigt väldigt hårt. och det gjorde så ont.
och en för mig, onödig kamp. som tog bort mycket av mitt förtroende.
jag är otroligt besviken.
//D.
