svar
av: Thinker
"Vad får dig att må bra – om så bara för en kort stund?
Vad är du tacksam för?
Har du ansvar för hur andra mår?
Tycker du att du i huvudsak är yttrestyrd – snarare än inrestyrd? Dvs tar du alltid egna inre beslut om vad du tänker/gör eller du låter din omvärld styra?
Om du t ex på allvar tycker att det är pinsamt om ingen ställer frågor menar jag att det är form av yttrestyrning."
jag gissar på att den var riktad till mig, så jag tar friheten och svarar.
svar; när jag gör/har gjort ngt som för med sig ngt bra. ex. när jag lyckats hjälpa ngn och fått han/hon att må bättre. när jag får ngn att må bra, då mår jag som bäst. när jag kunnat hjälpa på ngt sätt.
jag är oerhört tacksam för alla mina vänner & familj. jag är tacksam för all kärlek jag får, för den sida pappa visade mig när jag blev sjuk. jag är tacksam för den erfarenhet mitt liv hittils har givit mig och för mkt fint jag fått vara med om. tro det eller ej är jag tacksam över mycket av det min sjukdom visat mig.
jag har nog en tendens att att på mig mkt av ansvaret över hur andra mår, ja.
det är nog både och hur jag i vida jag blir påverkad av mig själv och/eller andra. jag vet inte riktigt hur jag ska svara för att det beror nog på situation och hur jag mår. ibland är jag mer självsäker, ibland osäker, ibland orkar jag inte bry mig. jag kan inte säga att ajg aldrig påverkas av yttre världen. av folk runtomkring (om det är det du menar). jag är nog ibland osäker på vad andra ska tka och blir på såsätt påverkad. men i andra sammanhang lyssnar jag på mig själv och tar egna beslut oberoende på vad andra kan täbnkas tycka.. hm svår fråga :P
//d.
D!
Så är det – att må bra handlar om att ge, inte att ta. Den inre världens logik är ofta ”bakvänd”. Det som fyller en kärlekstörstande själ är att ge. Att ta är som att ösa in ett svart hål – det fylls aldrig och blir bara större.
Fundera på vad mänsklig girighet leder till – eller hur de som får ge till dig mår.
För att givandet ska fungera behöver mottagaren bestämma sig för att givaren vill gott. Sedan är det svårt att bli arg. Om du måste ifrågasätta avsikten varje gång ska du nog avsluta relationen och bara ha kvar de som du kan besvara en gång för alla. Du sparar massa energi på att bestämma dig.
Lite trickigt är det. Du påverkas av omgivningen, men alla beslut som du tar behöver du ta helt själv. Om du gör något som är emot din inre kompass för att anpassa dig till omvärlden är du illa ute. Det gäller också när du själv går emot kompassen pga till exempel svårbrutna egna vanor. Självrespekt kan vi tappa fort och vi tenderar att älta alla dessa tillfällen. Kom ihåg apberget. Men lyssna på tjattret – det är först då det tystnar, till slut. Det är som ett barn som äntligen någon lyssnar på. Vilken frid! Pröva även om det är skitjobbigt.
Allt är som vanligt inte s/v, så det finns tillfällen när något egentligen inte är OK, men du kan bestämma dig för att ändå ge med dig. Det viktiga är att det är ett medvetet beslut och att du inte tar upp det senare (någonsin) inför dig själv eller din omvärld. Nolla ut det direkt!
Du vill dig själv gott, men orkar inte alltid genomföra det. Precis som när en kär vän gör fel blir du inte arg/ledsen – i varje fall inte en lång stund eftersom du påminner dig om att denne vill dig väl. Förlåt med hjärtat (nolla ut det) och gå vidare. Det är bortkastad tid att vara sura på varandra. Och, vilket verklige är svårt, var lika snäll mot dig själv! Det är inte för inte det heter; ”Älska dig själv som såsom din nästa” – vilket inte är egoism. Egoism är att ta och ösa in i sitt svarta hål.
Det finns nästan alltid plus- och minussidor på våra erfarenheter. Det är inte alltid som vi förmår se de positiva. Men de finns där och kommer kanske fram först långt senare. Kul då att du redan ser uppsidan av din sjukdom.
