Till D - Jag minns

Nu skrev vi om varandra - lustigt att vi kan vara inne samtidigt!

Kära älskade D - Jag kommer ALDRIG någonsin glömma det du varit med om! Tankarna jag hade när du var som sjukast, bilden av dig, de försvinner aldrig.... ! Det är därför jag fortfarande kan bli så panikslaget rädd !! Skriker jag, nej jag tror inte det? Höjer rösten, möjligen? Det är nog rädslan där inuti mig som gör sig hörd, som låter, som jag inte kan styra.......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0