motmitten

hej!
åh mamma är tillbaka, sedär! hej!
gissar på att "se om ngn annan vågar sig på utmaningen" är en typisk pik till mig.
mamma, du vet vad jag äter och inte äter.
du vet mkt väl vad jag kan "tänkas" äta, vad som för mig är utmaning. jag vet om att jag säger emot mig själv väldigt mycket. man ska äta allt, jag vill äta allt, vill kunna. det finns dagar då jag är modigare, och dagar jag är feg. även om jag är så mycket friskare nu är det fortfarande lite snurr i mitt huvud. men jag ser så mycket framsteg och jag hoppas inte att det bara är jag som ser dem. för några månader sen kunde jag inte ens skriva såhär;
jag äter - check.
jag går upp i vikt - check.

nu kan jag det. och att jag två ggr nu vågat äta ngt som jag för allt i världen aldrig skulle vågat ta själv, är väldigt stort för mig. 1. potatisen i olja och bacon. 2. stört jävla äcklig fet salami.
men jag gjorde det. och det var inte gott, men jag dog inte.
jag har inte spytt mer än 2ggr i veckan, i 2-3veckor nu. det är verkligenverkligen stort.
jag mår så jäkla mycket bättre nu. men jag förstår att när jag spyr, blir det jobbigt för mig. jag blir besviken, alla runt om mig blir besvikna, mamma blir besviken. (för ja mamma, jag tror att du blir det.) även om det inte riktigt är "mitt fel" och jag inte kan styra eller påverka alla gånger..

menmen för att förtydliga lite vill mamma att jag äter middag med henne ett par ggr i veckan. i 2veckor i rad nu har jag BARA ätit borta, alla dagar. för det har varit fest och mottagningar. det har varit utmaningar i sig det med. och det har gått rätt bra..

---

deds