sjukling blir frisk.
enheten, han tog min diktbok, hua. har jag visat för två personer hittils. men jag har varit duktig, igen. nära vikten alla vill att jag ska nå, nära träningen och nära allt som har med den där vågen & behandligen att göra. alltid samma visa och prat om "min förmåga att tänka, snabbt." så olika andras kan den väl inte vara..
jaja, det går i varje fall bra, [ngt mer specifikt ni undrar?] och på tisdag är sista gången innan hans semester på 1månad.. eller var det måndag kanske?`.. :P
haha lite seg i kolan är jag allt, andra utekvällen i rad nu och jag börjar känna mig som en tant "orkar inte två dagar i rad" haha.. men hela förra och denna vecka (hittils) har ju varit helt insane!! men oj vad kul!! :D
jag kan bara säga en sak - älskar att leva! jag vet knappt vad jag ska säga, allt är bara en sån skillnad..
visst jag har inte varit sjuk i hela mitt liv och har inte alltid mått skit. men störra delen av mitt liv, ja - det har varit en kamp. det är det fortfarande, utanför ätstörningen. för nu är jag tillbaka i den riktiga världen, där allt inte handlar om mat och vikt. när det känns att leva. för det gör det, oh yes it does.
men det är lättare att hantera ju säkrare man är i sig själv och ju bättre man mår. jag märker det nu. och jag har även fått en annan insikt i begreppet att känna sympati, man behöver inte dras ned så förjävligt. även om jag ofta fortfarande gör det. jag har lärt mig mer om livet, konsten att leva. när jag mår bra kan jag uppskatta det, förut visste jag att det bara var en transportsträcka till min grop, dit alla slag tog mig tillslut. för så kändes dagarna, att gå emot storm och piskande grenar som slog mig mot marken. varje dag.
det jag kan minnas som var riktigt kul - äkta glädje från tiden innan jag blev sjuk - är träningarna, lägren och grekland. i grekland såg jag något jag aldrig tidigare sätt på det sättet. en familj, en glad. vi skrattade.
det tog slut när vi kom hem.
deds
jaja, det går i varje fall bra, [ngt mer specifikt ni undrar?] och på tisdag är sista gången innan hans semester på 1månad.. eller var det måndag kanske?`.. :P
haha lite seg i kolan är jag allt, andra utekvällen i rad nu och jag börjar känna mig som en tant "orkar inte två dagar i rad" haha.. men hela förra och denna vecka (hittils) har ju varit helt insane!! men oj vad kul!! :D
jag kan bara säga en sak - älskar att leva! jag vet knappt vad jag ska säga, allt är bara en sån skillnad..
visst jag har inte varit sjuk i hela mitt liv och har inte alltid mått skit. men störra delen av mitt liv, ja - det har varit en kamp. det är det fortfarande, utanför ätstörningen. för nu är jag tillbaka i den riktiga världen, där allt inte handlar om mat och vikt. när det känns att leva. för det gör det, oh yes it does.
men det är lättare att hantera ju säkrare man är i sig själv och ju bättre man mår. jag märker det nu. och jag har även fått en annan insikt i begreppet att känna sympati, man behöver inte dras ned så förjävligt. även om jag ofta fortfarande gör det. jag har lärt mig mer om livet, konsten att leva. när jag mår bra kan jag uppskatta det, förut visste jag att det bara var en transportsträcka till min grop, dit alla slag tog mig tillslut. för så kändes dagarna, att gå emot storm och piskande grenar som slog mig mot marken. varje dag.
det jag kan minnas som var riktigt kul - äkta glädje från tiden innan jag blev sjuk - är träningarna, lägren och grekland. i grekland såg jag något jag aldrig tidigare sätt på det sättet. en familj, en glad. vi skrattade.
det tog slut när vi kom hem.
deds
Kommentarer
Postat av: Hugo S.
SV; Eller hur, jag stod i den framför spegeln i typ tio minuter och bara flaxade med vingarna ^^ jag gillar rubriken "sjukling blir frisk", då blir jag glad. Just det du skriver om att leva, att du älskar att leva, det tycker jag om. Det är dom ordet jag också alltid går tillbaka till när livet går emot en, och då blir allting lite lättare. Livet är liksom en karusell av förjävligheter och underbara ting, det är bara att åka med och njuta!
Trackback
