motmitten

varför mår jag så dåligt, varför är jag så ledsen ibland?
jag är van att ha ont, men inte att känna. nu känner jag, och det gör så mycket ondare. min egenskap att titta bort, koppla bort, stänga av. gjorde att jag klarade att känna lycka. jag var trasig och bröts ner, ändå log jag. och var glad på riktigt. vissa kallar det nog för att springa iväg, dålig egenskap. jag vet inte, det funkade för mig. eller gjorde det? skulle jag vara där jag är idag då. eller snarare, skulle jag hamnat där jag hamnade, i ett helvete jag fortfarande kämpar att ta mig ut från. men vad hände med den egenskapen. varför blec jag så blödig, så svag. kalla människor uppskattas inte alltid. att inte visa känslor. jag var känslomässig. fanns och finns alltid där, för allt och alla. vilket är mitt val. och att hjälpa andra gör mig glad och ger mig styrka. men jag kunde ha ont, men fortfarande skratta. nu tar det onda över ibland. dem säger att jag måste våga känna. att det får göra ont. men jag är trött på det. trött på att vara trasig.
jag har kämpat så. tagit mig tillbaka, så långt. och mitt hanterande av saker och ting är bättre. jag vågar mer, leva. men den där känslan, som man helst inte vill känna. den kmr där ibland. dyker upp. och det är bara att härda ut. jag kan inte alltid det. varför gör det så ont?
deds.