dagen efter
wiii! hemma strax efter 5 inatt. hur kul som helst hare varit! verkligen lyckad skiva, tkr jag! så många av mina fina vänner där och jag hade SÅ KUL! :D
hah nattbussen hem är dock inte att lita på. missa med 4min och fick vänta i 1h. yeahj. men skivan lyfte upp det, så noo bad faces. idag känner man sig lite som en urvriden trasa, hah. men det är väl så, dagen efter, man mår som man förtjänar!
som sagt var vi friidrottare och bar friidrottstights, löpskor, tävlingslinne och topp. dock drogs mitt linne av i ungefär samma sekund som det kom på! :o och sen tog A det över sitt linne, så där rök det. och nummerlappen min försvann i allt kaos, bara rycktes bort. så baren gav oss en penna och vi målade dit ett fint nummer på min sportBH. haha, (bara så du vet näru ser den i tvätten sen, mamma!) ;)
det var verkligen speciellt att ta på sig friidrotts och tävlingskläder ibland. eller speciellt, snarare skönt. eller "som vanligt". så fort jag hoppar i dem där känns det som "jag". där jag hör hemma, där jag trivs. det kändes lite svårt också. alla bilder som fladdrar förbi. jag menar, det är så länge sen nu. så länge sen det togs bort från mig, allt. och att jag fortfarande inte är tillbaka. men ig¨år kände jag mig tillbaka. speciellt när alla hade hoppat i sina hässelby/träning kläder. alla vänner är i nutid, men friidrottstiden och träningarna tillsammans är förbi. det är inte bara jag som slutat, så det är bara att inse, den tiden är förbi. och jag vet inte om jag skulle vilja ha dt på ngt annat sätt. men det var fint att få minnas på lite närmare håll.
deds
hah nattbussen hem är dock inte att lita på. missa med 4min och fick vänta i 1h. yeahj. men skivan lyfte upp det, så noo bad faces. idag känner man sig lite som en urvriden trasa, hah. men det är väl så, dagen efter, man mår som man förtjänar!
som sagt var vi friidrottare och bar friidrottstights, löpskor, tävlingslinne och topp. dock drogs mitt linne av i ungefär samma sekund som det kom på! :o och sen tog A det över sitt linne, så där rök det. och nummerlappen min försvann i allt kaos, bara rycktes bort. så baren gav oss en penna och vi målade dit ett fint nummer på min sportBH. haha, (bara så du vet näru ser den i tvätten sen, mamma!) ;)
det var verkligen speciellt att ta på sig friidrotts och tävlingskläder ibland. eller speciellt, snarare skönt. eller "som vanligt". så fort jag hoppar i dem där känns det som "jag". där jag hör hemma, där jag trivs. det kändes lite svårt också. alla bilder som fladdrar förbi. jag menar, det är så länge sen nu. så länge sen det togs bort från mig, allt. och att jag fortfarande inte är tillbaka. men ig¨år kände jag mig tillbaka. speciellt när alla hade hoppat i sina hässelby/träning kläder. alla vänner är i nutid, men friidrottstiden och träningarna tillsammans är förbi. det är inte bara jag som slutat, så det är bara att inse, den tiden är förbi. och jag vet inte om jag skulle vilja ha dt på ngt annat sätt. men det var fint att få minnas på lite närmare håll.
deds
Kommentarer
Trackback
