motmitten

sista muntliga redovisningen i fredags var det ja. gick väldigt bra. läraren frågad ehur ag gjorde, varför jag inte var nervös. klart jag är nervös, sa jag. inte innan, men när jag går upp känner jag mig som ett stort asplöv hela jag. "oj, det syns inte. du är bra på att dölja det". tacktack, det var roligt att höra, men tror inte det gäller alla gånger. sen var det enheten på eftermiddagen.
det gick också bra. visade honom tatueringen, oj sa han, behandlaren. vad fint. ja du har ju legat på marginal ett tag nu. wii. pew. nu får det fasen fortsätta gå upp då. annars ligger jag risigt till.
han avslutade med; "jag har läst ngt bra". han menade min "uppgift" jag skrev förra gången. "från en anorektiker till en annan". "nu har du försagt dig, nu är du avslöjad". gulp. en stor sten satte sig i magen på mig. vad har jag gjort för fel?! "du är en författare, sa han". poing, stenen löstes upp. pew igen.
på kvällen var det skiva. det var kuuuul.!!
på morgonen var det upp och fara till jobbet.
samma sak på söndag. som fortsatte med födelsedagsfirning m. fika och brännboll.
avslutades i en himla fin mys-kväll. och för i övrigt bästa morgonen. <3
och nu ser jag inte den människan mer förrän i oktober. pissapa.

//deds.